Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig förminskadt intresse studera. Men illa, mycket illadedd var
expeditionen, och icke kan dess chef på grund af denna fård göra
anspråk på ett mycket framstående rum i sjöfartens ’annaler. Såsom
hvarje annan, eger han visserligen rätt att fordra, att den goda viljan
och de stora resultat, som, trots alla missöden, alla olyckor och all
misér af mångahanda slag, uppnåddes, få väga tungt i vågskålen vidf
bedömande af denna hans sista Misgerning. Men i alla fall finnes
mycket i den som vore svårt att ursäkta, om för den förut så
iliär-dige, modige och kunskapsrike sjöfararen, en ursäkt ej förefunnes,
som ingen af hans biografer, så vidt jag vet, fullständigt framhållit.
Han var ej mer fullt tillräknelig, ty han låg ej allenast sjuk, utan
ock sjuk i skörbjugg, och ett af de första symptomen af denna
sjukdom är just en sädan ohjelplig liknöjdhet och håglöshet, som lagts
Bering till last under det sista ödesdigra skedet af hans lefnad.
Notiser.
En bestigning af Mongo-ma-Etindeh. Vid en elefantjagt hade Knut
son och August kommit i närheten af Kamerunberget.s Lilla Pik, Etindeh, och
bestigit denna. Jag önskade naturligtvis göra detsamma, men afhölls
der-ifrån en tid af feber. Den 4 maj detta år uppkom till oss tyske
gardes-löjtnanten baron von Hammerstein för att se sig omkring på*berget. Han
sade sig vara jägmästare hos furst Bismarck och på statens bekostnad
utsänd hit för att taga reda på jordens beskaffenhet och dess större eller
mindre lämplighet för odling af olika slags kulturväxter. Då han hörde, att
jag ämnade uppstiga på Etindeh, önskade han medfölja, och den 7 maj
begåfvo vi oss af, ehuru jag ännu hade någon feber. Denna gaf dock med
sig före framkomsten, tack vare en ymnig svettning. Ungefär halfvägs
träffade vi på små, med högt gräs bevuxna slätter, som blefvo allt talrikare
och större, ju närmare vi koramo Piken. På en af dem sågo vi en stor
olefant, som blifvit skrämd af vår ankomst och försvann, innan vi kommo
inom skotthåll. Vi följde honom länge, men förlorade slutligen spåret bland
de otaliga äldre och nyare elefantspår, som i alla riktningar genomkorsa
dessa slätter. Efter att hafva gått i en halfcirkel åt norr framkommo vi
till foten af berget på dess norra sida. Det var dock ej sjelfva Etindeh vi
här stötte på, utan en särskild del deraf, kallad Molio-ma-Etindeh *, som
bildar en pik för sig af något mer än halfva Etindehs höjd. En otydlig jagtväg
slingrade sig uppför berget, och sedan vi följt denna omkr. 90 meter i
höjden, anträffade vi en liten, Boandofolket tillhörig jagthydda, der läger slogs.
Redan nere i skogen hade vi fått oss en dusch, och just som vi inkommit
i hyddan, utbröt en tornado med ett kort, men ytterst häftigt regn. Genom
det usla taket bröt vattnet i strömmar in öfver oss. Emellertid fingo vi en 1
1 Berget, kallas af Ba-kwilch Molio-ma-Etindeh eller Moole-mo-Etindch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
