Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flottan N. E. Andersson, som varit anstäld som befäl vid transporten af
den nya ångaren »Stanley» förbi fallen upp till Leopoldville, skall nu, sedan
denna transport blifvit lyckligt fullbordad, taga befäl öfver ångaren, som på
sin första resa skall föra Kongo-statens högste styresman i Afrika, Sir Francis
de Winton, ända upp till Stanley Falls. — Grefve Chr. Posse, chef å
stationen NuaMpozo, och kapten G. Stenfelt, hvilka varit i Europa på
kortare tjenstledighet, hafva nyligen återväncft till Kongo. Under kapten
Stenfelts frånvaro har den ångare, Ville d’Anvers, öfver hvilken han förde
befälet, tömat på grund vid Fetish Rock och blifvit fullständigt vrak. —
Löjtnant Håkansson är anstäld vid undersökningarna för en
jemvägsan-läggning från Vivi till Stanley Pool, och har nyligen upprättat en karta
öfver trakten mellan den förstnämnda stationen och Isanghila. Löjtnant
Kru-senstjema innehar befälet öfver den vigtiga stationen Banana vid flodens
mynning. — Till Europa hafva nyligen återvändt kapten Hom,
beföl-hafvare på Ville d’Ostende, och hr Hessling, äfven löjtnant Vannerus
befinner sig på hemvägen.
Vid den längst in i Afrika belägna stationen, Stanley Falls, befinna sig
for närvarande tvenne svenskar, nämligen löjtnanterna Wester och Gleerup.
Ur ett bref från den förstnämnde till hemlandet, skrifvet i maj detta år,
hemta vi följande:
»Jag bor nu på en ö i den stora Kongofloden, der .jag har byggt en
station, som till sitt läge måhända är den vackraste i hela expeditionen.
Förutom en massa hvitmålade hus har jag här anlagt stora plantager, så
att min station på afstånd ser rätt ståtlig ut och mycket påminner om en
syensk herregård.
Infödingarna rundt omkring från när och fjerran äro — ehuru
kannibaler — numera mycket vänligt stämda mot mig. De första månaderna af
min vistelse här vardt min ö ett par gånger nattetid anfallen af aflägset
boende kannibaler, som voro beväpnade med förgiftade pilar. Men en
närmare bekantskap med mina bakladdningsgevär lugnade deras krigslvstnad,
så att de sedermera aldrig vågat sig hit. Men skulle de i ett obevakadt
ögonblick komma öfver mig eller mina män, skulle det för visso bära å stad
genaste vägen till grytan. Så hafva de dödat och ätit två af mina män,
som blifvit placerade i en af deras byar, ej så långt härifrån. Min vistelse
och sysselsättning här är i öfrigt mycket intressant och jag trifves särdeles
väl, fullt öfvertygad som jag är, att jag innehar både den äfventyrligaste och
angenämaste platsen i hela expeditionen. Tusentals araber från östra Afrika
gästa här. Jag har haft mycket besvär och bekymmer af dem; men sedan
jag lyckats vinna den mäktige Tipu Tips vänskap, har jag blott nytta och
nöje af deras granskap. Kanhända antar jag efter slutade år hans vänliga
anbud att af honom blifva förd till Zanzibar — jag hade då vid återkomsten
till fäderneslandet gjort en riktig långresa. Detta kan dock ej nu afgöras,
men roligt vore om det blefve af. Tipu Tip och hans följeslagare
uppvakta mig frikostigt med storartade presenter; och af dem har jag
temligen noggrant fått reda på de flesta märkvärdigheter i östra
Eqvatorial-Afrika. Araberna äro som vänner de artigaste och angenämaste
men-niskor man kan träffa; men som fiender äro de förskräckligt råa och
grymma och deras karavaner ödelägga ofta landet på sin väg; de döda
männen, fånga som slafvar qvinnor och barn, plundra byarna och bränna
dem. Dock äro de allt för öfverlägsna mig, så att jag får med armarna i
kors åse deras grymheter utan att kunna förhindra dem. Men det talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
