Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YMEE 1885.
Platos saga om Atlantis.
Föredrag i Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.
Af Hugo Gylden.
Sagan om Atlantis tillvann sig efter Amerikas upptäckt en
utomordentlig uppmärksamhet. Öfvertygade, såsom geograferna sedan
länge, hade varit, att stora öar eller kontinenter stodo att söka i vester,
och härledande denna öfvertygelse från urgamla sagor, låg det ock
alldeles nära, att i den gjorda upptäckten se ett bevis lör att något
mer än en myth legat till grund för traditionen. Men äfven oafsedt
den skenbara samstämmigheten emellan sjöfararnes upptäckter och
sagans innehåll, måste detta tillvinna sig ett synnerligt förtroende på
den tid, som här är i fråga, emedan ingen mindre än Plato
öfver-lemnat till efterveriden den så ofta omtalade berättelsen om’
Atlantis, den stora och folkrika ön, som under en väldig naturkatastrof
försjunkit i Atlantiska oceanens djup.
I våra dagar är det svårt nog att till fullo uppskatta den
autoritet, som under de stora geografiska upptäckternas tidehvarf ännu
tillmättes den helleniska kulturens heroer, äfven på det geografiska
området; men erinra vi oss den då herskande bildningens ståndpunkt, sä
skola vi icke allenast se förklaringen till en sådan tilltro, utan äfven
finna densamma vara alldeles naturlig. Sedan några sekler hade
åtskilliga lärdomssäten, till namnen visserligen universitet, men i sjelfva
verket dock endast specialskolor för inlärandet af prestens, juristens
eller läkarens yrke, varit öppnade; likväl begynte bildningens breda
vårflod först under midten af det femtonde århundradet, efter
Kon-stantinopels eröfring, att med någon större mäktighet framtränga mot
och öfver alperna eller till den iberiska halfön. Folken bestodo då
ännu, måhända med undantag af det italienska, af halfbarbarer.
Korstågen och den utvidgade samfärdseln folken emellan hade visserligen
öppnat blicken och vidgat synkretsen, men den vetenskapliga
omdömesförmågan var inskränkt, och äfven de bäste stodo fullkomligt
maktlösa gent emot de väldiga andarna från den helleniska kulturens
blomstringsperiod.
JTnirr 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
