Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något större afseende vid Atlantissagan eller haft anledning alt
förmoda ett stort haf med slora öar utanför Herkules stöder, så hade
han svårligen underlåtit att samtala med Sokrates härom. Sokrates
var nu visserligen ingen vän af det, vi kalla vetenskaplig forskning,
härtill väl delvis föranlåten af sin opposition mot sofisterna, hvilka
dock ingalunda voro sämre än det rykte, som om dem gått till
efter-verlden, och hvilket af mången på god tro blifvit antaget såsom fullt
grundacft. Men Sokrates hade dock svårligen kunnat undgå att taga
intryck af en bestämd åsigt, som syntes grundad på en så god
autoritet, som en tradition inom Platos familj ansågs vara. Och allra
minst skulle väl Plato i sin dialog »Phaidon» låtit Sokrates uttala
sådana rent mytiska åsigter om jorden, som vi der finna bland
dennes bevis för själens odödlighet. Sokrates jordbeskrifning är följande:
1 jorden, som är mycket stor i förhållande till de af oss kända
länderna, finnas flere hålor, mer eller mindre djupa och vidsträckta.
Menniskorna bebo en sådan håla och uppehålla sig vid stränderna
af vattnet, liksom myror och grodor kring ett träsk. Vår håla är
dock mycket stor; hon sträcker sig från Phasis till Herkules stöder
samt omfattar hela Medelhafvet. Vi tro af misstag oss bebo jordytan;
på den ’ verkliga jordytan ser det dock helt annorlunda ut. Dér är
luften såsom vattnet för oss, menniskorna deruppe andas i den
rena etern, bli aldrig sjuka, lefva längre än vi och hugnas af
umgänge med gudarna. De olika hålorna stå i förbindelse med
hvarandra, så att strömmar flyta från den ena till den andra. Dessa
strömmar bestå dels af kallt och varmt vatten, dels af eld och dels
af gyttja. 1 en stor, djup, ohygglig klyfta, Tartaros, som sträcker sig
under hela jorden, flyta strömmarna tillsammans och flyta åter ut
derifrån. Af dessa strömmar äro de största till antalet fyra: Okeanos,
Acheron, Pyriphlegethon och Kokytos. Okeanos flyter omkring
jorden; Acheron flyter under jorden; Pvriphlegeton ger sig för
menniskorna till känna genom vulkaner. Likasom Pvriphlegeton fäller äfven
Kokytos, efter att hafva genomströmmat vilda och’ ödsliga nejder och
derunder sjön Styx, ned i Tartaros. — Att Plato tagit denna
framställning precis efter ordalydelsen är knappast antagligt, ty han låter
Sokrates säga: att påstå det allt förhåller sig alldeles så, söm jag berät-.
tat, anstår ingen förståndig man. — Man torde dock svårligen
mycket misstaga sig, om man antager Platos geografiska föreställningar
vid den tid, Sokrates ännu lefde, varit ungefär sådana, man finner
dem framstälda i Phaidon.
Om nu allt förhållit sig så, som jag försökt göra antagligt, så
skulle Tlatos geografiska åsigter undergått en väsentlig förändring
emellan tiden, då Sokrates tömde giftbägaren och den, då Timaios för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
