Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het ganska inveckladt byggnadsverk. Närmast denna slår fiskarlappens
näfverkåta, äfven den rund i bottenplanet och till formen konisk. Tältduken
ersättes der af näfver, som qvarhålles af utånpå lagda björkstörar och
stundom täckes af torf och sten. Den andra hufvudformen af de svenska lapparnas
bostäder, är skogskåtan. Den består i regeln af fyra timrade hvarf nedtill,
på hvilka de lutande väggarna äro resta; dessa sammanlöpa upptill i en mot
framsidan vänd kant. De norska lapparnas bostäder, jordgammer, äro
väsentligt olika de nu beskrifna. Formen närmar sig den sferiska; stommen
bildas af tätt sammanstälda, något lutande, famnslånga björkstörar, hvilka
uppbära det mer eller mindre hvälfda taket; utanpå trästommen består den
egentliga väggen af horisontelt lagda torfvor. Från gammen leder alltid en
på samma sätt och af samma material byggd gång eller förstuga. I ryska
lappmarken återfinnes både kåta- och gammetypen, men många ryska lappar
hafva derjemte stugor liknande de finska pörtena.
Tal. redogjorde derefter för några yttre drag i Lapplands natur och
skildrade dervid dess fjell, jöklar, sjöar och vattenfall.
Det föreföll tal., som om första åsynen af fjellen gåfve ett mera
harmoniskt och storartadt intryck, då man kommer från svenska sidan, än då
man befinner sig på den norska och står så att säga ansigte mot ansigte
inför dem. Emellertid får man resa bra långt in i den svenska
lappmarken, innan man får sigte på sjelfva fjellen. 1 afseende på dessas allmänna
utseende kan man skilja mellan alpinska fjell och gräsfjell; de förras
konturlinier äro brutna och bilda ofta till utseendet spetsiga vinklar; de senare,
hvilka till lycka för nomaderna äro de allmännast förekommande, visa mera
jemna, ofta obrutna linier. Fjellens former synas bero af geognostiska
grunder: de milda, glänsande, ofta kalkimpregnerade skiffrarna bilda de mest
typiska gräsfjellen, medan hornblende- och gabbroskiffrar, eklogiter,
granal-glimmerskiffer o. dyl. företrädesvis förekomma i de alpliknande topparna.
Svenska lappmarkens mest alpinska område återfinnes i det svårtillgängliga
fjellandet kring Rapaädnos källor, ungefar mellan nybygget Aktsik och sjön
Vastinjaur. Här resa sig bland annat de vilda Alkas-, Sarves- och
Pårte-fjellen samt Matutuoddar, hvars högsta topp, Sarjektjåkko, under några år
gält som den högsta i hela vårt land. Ett annat alpinskt område ligger
vester om Pajttasjärvi, Kalikselfvens största källsjö, och omfattar Sveriges
högsta toppar, Kaskasatjåkko och Kebnekaisse.
Vårt lands största jökelmassor träffar man inom dessa alpinska områden,
företrädesvis inom det förstnämnda, som med rätta blifvit kalladt »Lapplands
iskällare». Man har beräknat, att omkring 180 qvkm. eller */- af hela
området täckes af »evig is», hvars mäktighet ställvis kan räknas i
hundratals fot. Huruvida Lapplands ismassor för närvarande äro stadda i tillväxt
eller aftagande kan på grund af hittills gjorda observationer ej med
säkerhet besvaräs, men att döma af förhållandena i de flesta andra europeiska
jökeltrakter skulle de vara i starkt aftagande. Motsägelsen häremellan och
det förhållande, att vegetationsgränsernas tillbakaryckande synes #antyda en
försämring af Lapplands klimat, torde kunna lösas genom antagandet, att
våra jökelområden ännu arbeta »med ett arf från istiden».
Sjöarna intaga i Lappland en ofantligt stor areal. Det är i synnerhet
ett bredt bälte mellan högfjellen och det s. k. skogslandet, som
karakteriseras af sin rikedom på sjöar; detta sjöområde upptager mer än Va af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
