Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad sin sjelfständighet under än syrisk, än egyptisk, än rhodisk
öfverhög-het, tills denna gick helt och hållet under, då Lyeien år 43 e. Kr. förenades
med den romerska provinsen Pamfylien. Landets statsförfattning var
federativ, och hufvudorten var Xanthus, beläget vid floden af samma namn.
Lycierna utmärkte sig enligt de gamla författarnes vittnesbörd för redbarhet
och enkla seder och framför allt för den pietet för de döde, som
ingenstädes, utom hos egypterna, framträder klarare än hos dem; den har satt
sin prägel på hela landet. De urhålkade grafkamrama betäcka i hundratal
klippväggarna, och präktiga sarkofager, smyckade med reliefer och andra
bildverk, äro spridda öfver hela landet. För grafvarna, hvilka äro nästan
de enda nu befintliga minnesmärkena af den egentligen lyciska kulturen
— lemningama af tempel, offentliga byggnader m. m. synas till största
delen härstamma från den helleniska tiden — redogjorde tal. utförligt,
och påvisade dervid den egendomliga efterbildningen i sten af
trähuskonstruktion, som återfinnes så väl i facaderna till en del af de nämnda
klippgrafvama, som i de fristående sarkofagerna. Bland de skulpturverk,
som pryda grafvarna och hvilka alla härstamma från den grekiska tiden,
märkas i främsta rummet det berömda Harpyi-monumentet i Xanthus samt
monumentet vid Giöl-baschi, hvars uppsökande och förande till Wien —
hvilket äfven lyckades — var den österrikiska expeditionens förnämsta
uppgift. Att bestämma de lyciska minnesmärkenas ålder torde ännu ej vara
möjligt; ej heller torde man ännu med någon grad af säkerhet kunna
an-gifva hvilken inverkan den lyciska konsten utöfvat på den grekiska;
åtskilligt antyder dock, att den lyciska byggnadsstilen utgjort en mellanform
mellan den assvriska och den grekiska. Skulle hypotesen härom visa sig
hålla streck, så har det lilla Lyeien och dess folk utgjort en icke ovigtig
länk i kulturens stora utvecklingskedja.
En utförligare uppsats öfver ämnet för föredraget kommer att meddelas
i ett följande häfte af tidskriften.
Résumé de la Seance du 16 jander 1885.
President: M. le professeur H. Gt/ldén.
M. le Dr F. Scenonius donne, dans un intéressant exposé, »Quelques
contributions å la connaissance de la nature de la Laponie et de ses
nomades.»
L’orateur passe d’abord å l’origine du mot lapon (suédois lapp) et å
son étymologie. Suivant l’éminent philologue finlandais M.-A. Castrén, ce
mot viendrait du lapon loap, finnois lappi, »fin», limite extréme, maniére
de voir å laquelle s’est rallié entre autres le professeur suédois baron G.
de Duben dans son ouvrage ciassique: la Laponie et les Lapons
(Lappland och Lappame. — Stockholm 1873). Malgré de si grandes autorités, M.
Scenonius préfére se rattacher å l’étymologie donnée par le célébre
mis-sionnaire et pasteur suédois en Laponie, P. Lwstadius, lequel tire le mot
en question du terme lappa, grotte, caverne, fissure de rocher». Suivant
Castrén, ’lappi» aurait signifié dans le principe »l’extréme Nord», etserait
devenu plus tard un terme injurieux octroyé aux Lapons incultes par leujrs
(•ongéncres plus méridionaux. L’orateur considére au contraire comme
plus probable que les Lapons dojvent leur nom actuel å une particularité
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
