Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i orienten för öfrigt äro okända. Hon har icke blott herraväldet inom
familjen, utan hennes inflytande sträcker sig äfven till sociala och politiska
frågor. Hennes makt beror på hennes skarpa tunga och förunderliga
ihärdighet. Ett utmärkande drag för folket i dess helhet är det sega
fasthållandet vid gamla bruk och sedvänjor.
Hvarje by har till offerplats en helig lund (jaher), bestående af 30
stora träd. Af dessa, hvilka stå skilda från alla andra, äro 7 eller 8 sär-.
skildt heliga. På hvart och ett är ungefär en fot öfver marken måladt
ett rödt streck, och der framfor är uppstäld en liten sten, öfVerstruken med
samma färg. På den jemna marken framför dessa stenar är det som
offren till andarna läggas.
I hvarje by finnes äfven ett »rådhus» (manjhistan), ett på 4 stolpar
hvilande tak, hvarunder byns råd samlas och dryckesfester hållas, vid
hvilka senare en inledande libation egnas åt en i midten upprest
sten-minnesvård öfver byns förste höfding. De enskilda byggnaderna äro ej
fullt så enkla som rådhusen, ehuru ej heller de äro särdeles konstmessiga:
lerväggar mellan upprättstående stolpar uppbärande ett halmtak. Till de
flesta santalhem höra dessutom en ladugård och lador för säden.
Födan består af ris, mjölk, grönsaker, rötter, skogsfrukter och stundom
kött, helst af svin. Klädedrägteri bestod förr hos männen af en gördel,
vid hvilken fram- och baktill var fästadt ett 6 tum bredt tygstycke
(bliag-van); qvinnorna buro efn »lugri», som bands om lifvet och med sin fria
flik kastades öfver ena skuldran och fastades på ryggen. Håret buro
männen sammanbundet i en knut på hjessan, qvinnorna åter flätadt och
hop-fåstadt till en hårkorg i nacken. Sedan några tiotal år tillbaka hafva dessa
drägter börjat komina ur bruk och ersatts af togaliknande plagg, som
fullständigare skyla kroppen.
När sönerna växa upp och gifta sig, lemna de sällan faderns hus före
dennes död, då den äldste sonen öfvertar platsen såsom familjens
öfver-hufvud. Drag af polyandri förekomma äfven, i det den äldste sonens
hustru tillika kan vara de yngre brödernas. Dör den äldste brodern,
efter-lemnande enka och barn, bjuder seden, att den yngre tager enkan till äkta
och upptar barnen, äfven om han sjelf är gift. Detta är den enda
polygami som är tillåten.
Endast slägtskap på manssidan berättigar till arfsrätt; dock är
svågerskap af den största betydelse och grundlägger de heligaste forpligtelser.
Dernäst hålles stamförvandtskapet i största helgd. Upptagande i stammen
eger rum för gossar vid 8—10 års ålder under festliga eeremonier,
hvarunder tre sår inbrännas på ynglingens arm. Utstötande ur stammen,
hvilket anses såsom det största straff, försiggår ock med särskilda
högtidligheter.
Äktenskap ingås vid 16 års ålder för män och vid 13 för qvinnor.
Vanligen göra de unga sjelfva sitt val, men stundom gör föräldrarnas vilja
i detta fall sig gällande. Detta är, liksom det i senare tider införda
brudköpet, en följd af hinduiskt inflytande. I båda fallen försiggår vigseln af
en förlofning (haaraa). Skilsmessa förekommer ej sällan. Äfven i afseende
å de dödas behandling har hinduiskt inflytande gjort sig gällande: man
bränner numera liken, hvaremot de förr plägade begrafvas. Förr än liket
brännes, tager den närmaste anförvandten två små ben ur den dödes kropp
och vandrar dermed till santalernas heliga flod, Damuda, i hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
