Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilda språk förekommer i högsta grad utpräglad inom den Carolinska
arkipelagen, hvilket doek ieke hindrar, att invånare från en ö synas dtan
svårighet kunna meddela sig med infödingar på en annan, ett förhållande
som med undran omtalas af flere resande, men som måhända finner sin
förklaring i den starka samfärdsel, som är rådande öarna emellan. Bland
de sociala egendomiigheler, som mikronesierna hafva gemensamma med
melanesierna, märkes i främsta rummet det samlif i gemensamma
byggnader och för gemensamt uppträdande i krig och fred, som förbinder den
manliga befolkningen, en företeelse som saknas hos polvnesierna, med hvilka
mikronesierna åter hafva gemensam den stränga standsskilnaden mellan
höga och låga och den med de religiösa föreställningarna sammanhängande
tabuinstitutionen.
I kroppsligt hänseende beskrifvas Carolinernas invånare såsom starka,
välväxta, med icke obehagliga anletsdrag — i sistnämnda hänseende hafva
dock några resande en afvikande mening. Håret är svart, sträft och tjockt,
samt förekommer hos olika individer så väl krusigt och vågigt som slätt.
Hudfärgen är mörkbrun eller kopparbrun; ögonen mörka och eldiga. Deras
klädedrägt består vanligen af blott en gördel kring länderna för männen
och en från midjan till knäet räckande kjol af växtfibrer för qvinnorna.
Födan hemtås förnämligast ur växtriket (taro, jams, kokosnötter), men
består äfvcn af allehanda hafsdjur. De äro också utmärkta fiskare och ännu
mera framstående såsom skickliga sjöfarare. Före europeernas ankomst
till öarna voro metaller der fullkomligt okända; med sina otympliga
verktyg af sten och musselskal förstodo dock infödingarna att tillverka ej
allenast de farkoster, hvilka de sköta med sådant mästerskap, utan äfven sina
flerstädes solida och prydliga boningshus samt en mängd andra föremål
för nödtorft och prydnad. Infödingarna på Carolinerna äro i hög grad
godmodiga, glädtiga och förtroendefulla mot de hvita, men på samma gång
hålla de strängt fast vid sina fåderneärfda föreställningar och sedvanor,
hvarlor hvarken missionärernas bemödanden att bibringa dem en annan’
tro eller öfriga försök att påtvinga dem de hvitas seder rönt någon
synnerlig framgång.
I fråga om befolkningens antal i så väl förflutna som närvarande
tider är det klart, att man måste nöja sig med helt approximativa och
otill-förlitliga siffror. I)e äldre resandena uppgifva öfverensstämmandc
folkmängden såsom ganska betydlig, och alla nyare äro likaledes ense om, att en
fruktansvärd decimering af folket egt rum. Såsom exempel härpå må
anföras, att folkmängden på Ponapé år 1850 uppskattades till 15,000, år
1880 deremot till endast *2,000. Invånarna på Kusaie, som 1855 uppgingo
till 1,100, ansågos 1875 icke vara flere än 700 och lära nu icke ens vara
■HK). Orsakerna till denna oerhörda folkminskning torde vara mångahanda.
De af europeerna införda sjukdomarna, koppor, messling, syfilis och
lungsjukdomar, jemte de på somliga öar brukliga barnamorden och inbördes
krig torde väsentligen hafva dertill bidragit, men äfven om man tager med
i beräkningen det europeiska bränvinets härjningar och del skadliga
inflytandet af ovist missionärsnit och skeppsbrutna matrosers sedeförderf, torde
allt detta icke gifva en tillräcklig förklaringsgrund för det angifna
förhållandet. Vissa af öarna hafva nämligen alldeles icke eller blott i ringa
mån varit utsatta för de här berörda landsplågorna, och dock har
folkminskningen på dem knappast varit mindre. Nyare författare, som yttrat sig i ämnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
