Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Bavarena, tätt under de större och rikt odlade Casdija och Mina,
in mot det breda sund, som skiljer den mångarmade Vi röros från den
betydligaste ön i arkipelagen, El Rey eller San Miguel, »terra firme*,
som invånarna kalla den. Denna är också den ojemförligt största af
<lem alla, 16 nautiska mil lång och 7,e mil bred. Vid en bred vik på
öns nordkust ligger den lilla staden San Miguel, som består af en stor
laduformig kyrka och något mer än 300 hus, amfiteatraliskt ordnade
på en mot viken starkt sluttande grund. De flesta husen äro dock,
fastän stora nog, blott af palmblad täckta hyddor, men klimatet
fordrar ju ej heller annat. Några* envånings trähus, ytterst enkla, men
bygda efter spansk-amerikansk fason, med tegeltak och gröna
jalousier, läto ana någon civilisation.
Vi seglade nu in i det breda sundet — Viveros-kanalen — som i
-afseende på naturskönhet bjöd något af det yppersta denna härliga
ögrupp har att uppvisa. 3—400 meter bred och 4 kilometer läng,
begränsas denna kanal på ena sidan af det rikt kuperade Viveros,
som visar den ena lilla viken efter den andra, skilda af långt
utlöpande, smala bergsarmar, klädda i hela rikedomen af en tropisk
vegetation, och inuti vikarna ljusgröna bananasfält och högresta
kokos-och kålpalmer. På den andra sidan reser sig San Miguels högland
med dess många cerros, som mot kanalen sakta sänka sig,
utskickande udde efter udde, hvar och en prydd af en liten pittoresk
palmhydda, inbäddad i grönt af alla nyanser. Taflan lifvades än mer af
ståtliga hvita hägrar och ljusröda ibis, hvilka Jlyttade sig undan från
udde till udde,, allteftersom vi sakta gledo fram. Min, mening var
att på någon lämplig plats uppslå vårt läger för en längre tid, men
öfverallt voro uddarna upptagna af bostäder, så att vi slutligen, efter
att hafva tillbringat natten i båten, bestämde oss för att vända åter
genom kanalen och söka lägerplats vid nordändan af Viveros. En
utmärkt sådan fingo vi också på en liten, 12—15 meter hög kulle,
med den grannaste utsigt öfver kanalen. Tältet stod der beskuggadt
af en väldig cedrela och trenne smärta kokospalmer; från vattnet
skildes vårt läger af en bred gördel af mangroveträd, öfver hvilka vi
hade fri utsigt. Det var en förtjusande plats, högt nog belägen att
skydda oss för dessa trakters plågoris, sandflugorna; mosquiterna
hemsökte oss deremot regelbundet hvarje afton, men mot dem var
jag för min del redan härdad och lät dem bita — det bästa medlet
mot dem jag kunnat finna. På Viveros tillväxte samlingarna högst
betydligt under ständiga exkursioner till lands och vatten. Ön är
särdeles gynsamt belägen för ett längre uppehåll, emedan den ligger
i hjertat af hela arkipelagen och blott några timmars väg från den enda
möjliga provianteringsorten, San Miguel. Den är dessutom sjelf en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
