Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Nordlanden och Ryska Lappland, af Charles Rabot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Imandra. Denna kedja har en höjd af omkring 500 m. och består
af platåer, öfverströdda med små kullar. Tre dagars vandring
kräfdes för att uppnå det ställe, der Njammeljokki utfaller ur Njammel
Osero (200 m.). Några hundra meter öster om denna sjö ligga en
del små, af träsk omgifna vattensamlingar, hvilka gifva upphof till
den ström, som utfaller i Monsche Guba. De vattendrag, som utflyta
genom de båda, sedermera långt från hvarandra aflägsna dalarna, äro
här åtskilda endast af ett sankt näs. För att uppnå Tulomas floddal
måste vi öfverstiga en ny kedja af platåer, i höjd uppgående till 450
à 500 m. På den norra sluttningen af denna höjdsträcka passerade
vi tre dalar, som icke finnas upptagna på kartorna.
Utom de båda bergsträckor, om hvilka jag nyss talat, höjer sig
i söder om Nuotjaur en grupp af berg, hvars höjd sannolikt uppgår
till 900 à 1,000 m. Några snöfläckar syntes här på de högsta
topparna. Längre mot vester uppträda ännu betydligare höjder. Från
den högsta punkten af Saitzova Tundra (450 m.), den sydligaste
utlöparen af den bergsträcka, som begränsar Njammeljokki, syntes en
oafbruten rad af höjder i riktning mot finska gränsen åt det håll,
der Juni’s öfre floddal är belägen.
Enligt mitt förmenande har man med orätt betecknat Ryska
Lappland som ett slättland. Kola-halfön är, åtminstone i sin vestra del,
uppfyld af berg. Mellan Hvita hafvet och Ishafvet bilda dessa berg
tre skilda grupper: den sydligaste mellan Hvita hafvet och Imandra,
den medlersta mellan Juni’s flodområde (Beringa Osero etc.) och
Nuotjaurs, den nordligaste deremellan och Ishafvets kust. Mellan dessa
bergsträckor utbreda sig vida öppna dalar och slättmarker, betäckta
af oerhörda skogar samt öfversållade af sjöar och träsk.
Frågan huruvida Ryska Lapplands berg utgöra en fortsättning af
den skandinaviska fjellryggen synes mig ganska svår att afgöra. Den
vestra delen af Kola-halfön består af samma kristalliniska
formationer som de längre i vester belägna trakterna, och om de af mig i
hast gjorda iakttagelserna äro riktiga, så består kusten mellan
Jakobself och Kola af samma geologiska bildningar som Syd-Varanger. Men
det måste tilläggas, att Enaras bäcken utgör en väldig insänkning
mellan Finmarksplatån och Ryska Lapplands berg, och att denna
insänkning fortsättes långt åt söder i Finland. Det finnes alltså mellan
den skandinaviska fjellryggen och Ryssland en tröskel, en utpräglad,
sänkning, som måhända kan betraktas såsom en orografisk gräns.
Tromsö den 6 oktober 1885.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
