Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om de vigtigare forskningsfärderna genom norra delen af Baffins Bay samt till Smith Sound och trakterna norr derom, af A. G. Nathorst. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigheter, i omedelbar fara för hungersdöd, på norra sidan af Baird
Inlet. Allt väl; partiet utgöres ännu af 25 man. A. W. Greely.»
Löjtnant Colwell sändes genast i kuttern mot Kap Sabine och
Bear följde efter.
Klockan var half nio på aftonen, då kuttern svängde rundt om
strandklipporna vid Kap Sabine och tog vägen mot den lilla bugt, som Colwell
så väl erinrade sig från den fruktansvärda natt, hvilken följde på Proteus’
undergång 1883, då han der i all hast hade landsatt förråd. Stormen,
som med få uppehåll hade rasat sedan tidigt föregående dag, fortfor ännu,
och häftiga vindstötar kommo ned från öppningarna i den bergskedja, som
följde kusten mot vester. Ehuru himlen var mulen, var det dock dager —
en vinteraftons dager — och då kuttern passerade längs kusten, kunde Colwell
känna igen trakten sedan sitt besök föregående år. Slutligen anlände båten
till platsen, der vrakdepoten (Proteus’) var upplagd, och man spanade ifrigt
mot stranden, men intet syntes. Man svängde förbi nästa udde och styrde
ut i viken der bakom. Der, på toppen af en liten ås, femtio eller sextio
alnar öfver isfoten, syntes tydligt konturerna af en menniska. Båtsmannen
svängde ögonblickligen den medförda flaggan. Mannen på åsen hade sett
dem, ty han böjde sig, tog upp en signalflagga från klippan och svängde
den till svar. Derpå syntes han komma långsamt och forsigtigt ned för
den branta, klippiga sluttningen. Två gånger föll han omkull, innan
han nådde dess fot. Då han nalkades, gående osäkert och med svårighet,
ropade Colwell till honom från båten: »Hvilka finnas q var?» — »Sju äro
qvar.» Så snart som kuttern rörde .vid land, hoppade Colwell ur och giek
upp till honom. Mannen hade ett spöklikt utseende. Hans kinder voro*
infallna, ögonen vilda, hår och skägg långa och tofviga. Hans uniformsrock,
som var dragen utanpå flere skjortor och tröjor, var sliten och smutsig.
Han-bar en liten pelsmössa och mockasiner af oberedt läder. Då han talade,
var ljudet otydligt och mumlande, och käkarna arbetade med konvulsiviska
ryckningar. Då de möttes, tog han med en plötslig ingifvelse af sig sin.
handske och skakade Colwells hand. »Hvar äro de?» frågade Colwell kort.
»I tältet», svarade mannen, pekande ö$ver sin skuldra, »bortom kullen, tältet
har blåst ned»..— »Lefver Mr Greely?» — »Ja, Greely lefver.» — »Några
andra officerare?» — »Nej.» Derpå upprepade han för sig sjelf: »Tältet
har blåst ned.» — »Hvem är ni?» — »Long.» — Innan ännu detta samtal var
slut, hade Lowe och Norman sprungit uppför kullen. Colwell fylde hastigt
sina fickor med bröd, tog två burkar pemmican, sade till båtsmannen att taga
Long i båten samt skyndade derpå jemte Ash efter de andra. Då de uppnått
toppen af åsen och blickade mot söder, sågo de en jemn bergmark, som sakta
sluttade från en ås i öster mot den isbetäckta stranden, som i vester bildade
en bugt. Bakom den jemna marken var en kedja af kullar, 800 fot höga,
med tvärbrant afstupning, delad af en klyfta, genom hvilken vinden blåsta
raed rasande kraft. Rakt framför dem på en liten upphöjning var tältet.
Colwell skyndade öfver sänkan och hann fram till Lowe och Norman just
som de helsade på en man med soldatlikt utseende, hvilken kommit ut
från tältet. Då Colwell närmade sig, sade Norman till mannen: »Der är
löjtnanten.»— Och till Colwell sade han: »Detta är sergeant Brainard.» —
Brainard rätade ögonblickligen upp sig för att göra ställning och ämnade
just helsa, då Colwell fattade hans hand. Nu hördes ett oredigt mummel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
