Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centralamerikanska kusten, och ifrigt spejade jag med kikaren i
hand efter toppen på den närmaste vulkanen på gränsen mellan
Mejico och Guatemala. Det dröjde icke länge innan den syntes, och
så en till, så en annan, och vid soluppgången gingo vi helt nära
stranden, öfver hvilken de höjde sig. På intet annat ställe i verlden
kan man skåda ett sådant panorama af vulkaner, alla i nästan samma
linie från norr till söder, de flesta bildande branta, regelbundna käglor,
hvilka majestätiskt höja sig öfver det omgifvande, jemförelsevis låga
landet. Många af dem äro öfver 14,000 fot höga och ingen, tror jag,
under 12,000 fot.
Ångbåten gick så nära land, att man med kikaren kunde skönja
de särskilda träden på stranden och deras olika skiftningar i grönt.
Från kusten höjer sig landet i jemn stigning till 3 å 4,000 fots
höjd, här bildande en bergsplatå, öfver hvilken vulkanerna uppstiga
med korta afstånd från hvarandra, och alla nästan lika långt från
hafvet. Hela dagen passerade vulkanerna så att säga ■ revy för
våra blickar; först döko de upp ur hafvet i söder, kommo så
närmare och närmare, tills de lågo framför oss i all sin storhet, och
sjönko slutligen ned och försvunno i norr. Den nordligaste vul-
kanen var Tacanä, och strax bakom och söder om denna låg
Ta-jamulco, båda resande sig likt regelbundet mejslade käglor.
Derefter syntes Santa Maria med sin fullkomligt regelbundna kägla, och
strax söder derom tvenne andra, Santo Thomas och den
senare med sönderbruten och raggig topp. Något längre i söder
uppträdde Santa Clara och San Pedro, och den mest storartade af
alla, Atitlan. med sina båda toppar, den norra svagt rykande.
Der-näst hafva vi en grupp af tvenne toppar, Acatenango och ,
den senare bolmande väldiga skyar af rök, och strax söder om dessa
reser sig, fristående och storartad, en pyramidlik topp till omkring
13,000 fots höjd; det är Volcan de Agna, vid hvars sida framträder
den egendomligt formade, sjutoppade Pacaga, äfvenledes visande
tecken till inre lif. Under hela dagen sågo vi alla dessa vulkaner
på samma gång, endast från olika sidor och på olika afstånd, allt
efter som fartyget gled framåt. Då vi om -qvällen kastade ankar
utanför stranden vid San José och solen gick ned bakom en molnfri
horisont, glödde de för några få ögonblick, liksom hade de blifvit
doppade i glödgadt jern, under det låglandet tecknade sig i violett
och grått. Det var en tafla af outsäglig fägring, men färgprakten
slocknade lika fort som den kom, och medan vi ännu njöto af dess
glans, bleknade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
