Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra ändra stentaflor föreställa en man, tillbedjande en
gudomlighet, som synes högt uppe i skyn. Pä en af dessa taflor är gudomen
ingen annan än solen, att döma af de eldflammor, som likt en
gloria omgifva gudens ansigte. Den andra stenens gudom är månen,
ty månens skifva omger gudens ansigte. Karaktererna af de andra
tvenne gudomligheterna äro obekanta; i intet fall äro deras utseenden
och miner frånstötande och grymma, utan fast mera fulla af välvilja
och godmodighet. Den tillbedjande mannen, hvilkens ena hand är
uppsträckt och på några af stenarna håller ett mennisko- eller
djur-liufvud, är klädd med många egendomliga ornament, som äro olika
ior hvardera armen eller benet, till och med hvardera foten har olika
utsirade sandaler. Från den tillbedjandes mun utgår en lång, krokigt
höjd linie full med små punkter eller kulor, hvilka otvifvelaktigt äro
ett slags skrift, antydande samtalet mellan personligheterna. Älven
från gudomligheterna utgå liknande raka och krökta linier, fulla med
större och mindre kulor på vissa afstånd från hvarandra, ett
skrif-sätt. hvilket i mycket påminner om Incas sätt att »skrifva» med rep
och knutar.
Vidare finnas tvenne stentaflor, hvilka båda föreställa en liggande
sjuk man. På den ena af dessa är den sjuke gammal, och. framför
honom står benrangelsmannen klädd i lågor och omlindad med en
orm som bälte. Med handen pekar han på en lång rad af cirklar
och små stafvar, staplade på hvarandra eller bildande kors. Det är
kanske döden, som i sista timmen för den sjuke utpekar de många
ur han lefvat samt beder honom icke hoppas mer. På den andra
tallan är den sjuke ännu ung, och den person som står framför
honom är medicinmannen, prydd med hufvud och lotter, af ett rådjur.
Afven han pekar på ringar och stafvar, men de äro få, och utan
Ivifvel säger han: du har icke ännu lefvat nog, du kan hoppas att
hlifva frisk. igen.
En bland de märkvärdigaste stentallorna föreställer utan Ivifvel
en historisk tilldragelse. En ytterst präktigt klädd personlighet, sedd
i profil, står till vensler på taflan. Hufvudet täckes af en stor, yfvig
Imfvudbonad full med fjädrar etc.; bakom honom synes en flygande
kondor, och framför står en utmagrad qvinna utan annan drägt än
en gördel kring medjan. Hennes hufvud är dock ytterst väl
kam-madt och prydt med band o. dyl. Bakom henne står »den onde* i
skepnad af en man med klor på händer och- lotter.
Slutligen må omnämnas en mindre rund tafla, framställande i
inedaljongbilder hufvuden af en man och en qvinna; under hvardera
ses en dödskalle. Frän bägge utgå de vanliga krökta linierna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
