Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platser, samt erbjöd sig att utan betalning visa mig allt dagen derpa.
Huru önskvärdt detta än varit, måste jag afslå hans anbud. Jag
kände mig nämligen ej rätt väl, och var rädd att längre stanna pä
den osunda orten.
Agunå ligger endast en half dagsresa från S:ta Lucia. Don
Guil-lermo Rodrigues var redan der sedan liere dagar och mottog mig
sa väl, som den guatemalensiska gästfriheten kunde tillåta, hvilket
var mycket nog här i landet.
Till hufvudbyggningen ledde en stor allé, planterad med
kokospalmer, öfver 40 år gamla. Vid sidan af huset var en liten trädgård
med allehanda tropiska fruktträd, ty Don Guillerino var ett undantag
från regeln, och älskade träd och andra växter. Högtiden till ära
skickades en pojke upp i en af kokospalmerna, och det var
egendomligt att se med hvilken färdighet han J^lättrade upp för den höga.
mastlika stammen; jag tror en apa ej skulle kunnat göra det bättre.
Sedan han skurit af en stor nöt, firade han ned den med en lina,
men det tog honom nära en timme att aftaga dem alla. Mänga föllo
ned på marken, och spräcktes, hvarvid det »vatten» de innehöllo,
stänkte omkring. Alla byns pojkar rusade då genast till och slogos
om hvem som skulle blifva egare till nöten.
Don Guillerino, som såg mina teckningar af stenarna vid S:ta
Lucia, förklarade att äfven på hans egendom funnes dylika, samt
föreslog, att vi skulle taga dem i betraktande. Följaktligen sadlades
fyra hästar, och i sällskap med tvenne andra senores gåfvo vi oss i
väg på eftermiddagen, då värmen hade minskats. Tre eller fyra
»mozos» sprungo efter till fots och mådde troligen icke sämre än
jag af rörelsen. Man hade nämligen gifvit mig en den allra sämsta
»åkarkamp» att rida på samt en sadel af landets egen tillverkning.
I Guatemala bjuder man främlingen livad man har, men aldrig det
bästa man har, och detta är ju ej heller att undra på, då det är tre
hela sekler sedan man var slägt med »det ridderliga Spanien».
Vägen var lång, jag tror öfver 1 sv. mii. Vi redo hela ti-
den öfver böljande slätter, bevuxna med högt gulgrönt
saccate-gräs. Spridda här och der på fälten stodo lågstammiga, men
yf-viga palmer, med upprätta blad af 20 till 30 fots längd. Då vår
färd gick nedåt mot hafskusten, mötte vi städse mer och mer
tropiska växtformer. På ett ställe växte ett slags höga körsbärsträd,
öfverfylda med fotslånga klasar af mörkbruna körsbär, hvilka
visserligen ej voro på långt när så goda som våra odlade, men dock
voro söta och smakade oss väl. På andra ställen växte låga, men
lummiga acacior med långa fruktbaljor, tjocka och gröna.
Bönorna voro täckta med ett hvitt slem eller mos liknande frusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
