Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älska solskenet samt i tusental sitta på sjelfva den fuktiga marken
kring hvarje liten bäTck. Hela marken tyckes färgad hvit, gul, röd,
brun och blå, och då man nalkas reser sig hela skaran i höjden och
fladdrar omkring likt en bisvärm. Med en håf kan man då fånga
dussintals i hVarje tag. Men så snart man gått några steg, slår sig
svärmen ned igen, för att suga vatten ur den fuktiga jorden. Ilär,
liksom allestädes inom tropiska trakter, äro blommor ’på. marken
ytterst sällsynta och denna täckt med en växtlighet, som mera
utmärker sig genom bladens utveckling. De enda blommor man träffar äro
orchideernas, slingerväxternas eller trädens blommor, hvilica ofta äro.
synnerligen vackra.
Bland de jättelika och vackra träd, som här resa sig högt öfver
den lägre skogen, märkas »el Bolador» och »el Tambor», af hvilka
åtminstone den senare är, att döma af dess flikiga blad, en acacia-art,
samt vidare de ännu större, men ej högre Ceiba-träden. Med
undantag af »Boladoren» äro allas stammar öfverväxta med slingerväxter,
ända från rot till topp, samt synnerligast af storbladiga aroideer
vPhilodendron). »Boladoren» åter fäller barken hvarje år, och med
densamma falla äfven slingerväxterna ned, och träden stå med sina
nakna silfverhvita stammar.
Mot eftermiddagen kommo vi nära vulkanen Atitlan, och vägen
började stiga uppåt. Luften blef äfven fuktigare, och de branta
sluttningarna sågos höljda af trädartade ormbunkar. Många voro
hög-stammiga, ända till 20 fot, samt raka och smärta, de flesta åter
växte pä sjelfva bergväggarna och stucko rätt ut från desamma.
I de indianbyar, som vi gingo igenom, var det fullt med lif oeh
rörelse. Vi voro i midten af påsken, och högtiden firades med
guds-Ijenst och fylleri. I hvarje kyrka hängde, vanligen i dörröppningen,
en stor docka i hvita byxor och svart rock. Detta är »Senor Judas
Iscariot», hvilken till straff för sin falska kyss är utsatt för hån och
bespottelse hela påsken igenom, hvarefter omsorgsfullt tages ned
samt förvaras i sakristian, tor att åter nästa år på samma sätt tjena
till fromma själars uppbvggelse.
Dans och musik rådde från morgon till qväll, och från qväll
till morgon. Musiken bestod i ett ihållande klinkande på ett
instrument, kalladt »marimba», som, efter livad jag hörde, ej är
ursprungligen indianskt, utan blifvit infördt från Afrika. Det spelas
vanligen af tre musikanter, hvilka oupphörligt hamra med små hammare
pä tunna trätangenter. Musiken är ej obehaglig under de första
lem minuterna, men att ständigt höra samma melodi natt och dag
under en veckas tid, blir i längden enformigt.
Regeringen skördar vid sådana högtider en god förtjenst, ty hön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
