Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Initialmeridianens historia, af H. von Schwerin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kartor, som tillhöra medeltidens första skede (åtminstone de, hvilka
blifvit bevarade till vår tid) sakna såväl alla geografiska koordinater
som hvarje projektion.
Längre fram under medeltidens senare del, då den geografiska
vetenskapen, tack .vare portugisernas stora upptäckter, åter började
blomstra, kom den gamla ptolemaiska begynnelsemeridianen ännu en
gäng till heders. Denna linie förlädes nu till de omkring år 1300
återupptäckta Canariöarna, hvilka man i allmänhet identifierade
med de gamles »Insulæ Fortunatæ»; och genom denna handling
trodde man sig hafva återupplifvat Ptolomaios meridian. Strax
göra sig dock åter helt andra förhållanden gällande, då nämligen
kartritare, geografer och sjöfarande icke mera antaga , utan
flere meridianer såsom utgångspunkter för sina beräkningar; och
sedan de stora upptäckternas tidehvarf har det, trots talrika försök,
icke velat lyckas att i denna fråga uppnå öfverensstämmelse de
olika nationerna emellan.
Den i historiskt afseende säkerligen märkvärdigaste af alla dessa
på denna tid förekommande begynnelsemeridianer är den s. k.
\for-delningslinien*, som skulle beteckna gränsen mellan spaniorer och
portugiser i de nyligen upptäckta delarna af jorden. Bedan länge
hade det varit ett bruk, att de europeiska sjömakterna vid
upptäckten af nya land läto påfven stadfästa sig i sin besittning
deraf. Så hade portugiserna tillvägagått. då de åren 1438 och 1459
låtit påfven tillerkänna sig besittningen af de nya landsträckor,
de, tack vare prins Henrik sjöfararens berömvärda nit, upptäckt
på den afrikanska vestkusten, och allt det land, som låg häremellan
och Ostindien. I fullkomlig öfverensstämmelse härmed försummade
icke heller Ferdinand och Isabella, att då Columbus återkommit
från sin första resa till den nya verlden, af den påfliga kurian
begära stadfästelse på Spaniens rättigheter till de nya upptäckterna på
andra sidan Atlanten. Till förekommande af möjligen inträffande
stridigheter faststälde påfven Alexander VI genom bullorna af den 3
—4 maj 1493 en gränslinie mellan spaniorers och portugisers
upptäck tsområden. Denna gränslinie, »la linea de marquation» eller
kortare »la raya», tänktes dragen från nord- till sydpolen och (säkerligen
i öfverensstämmelse med Columbi framstälda förslag) löpa i oceanen
på ett afstand af 100 spanska mil eller /egnas (å 15—IT1/.» per
geografisk grad) rester om hvarje af och Acorerna.
»Allt vester om denna linie tillhörde kronan Castilien, på hela det öster
härom belägna området hade dereinot Portugal obestridliga anspråk.»
Hans helighet behagade dock snart inse otillräckligheten af denna
gränslinie, då det allt påtagligare började visa sig. att spaniorer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
