Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöarna Hjelmarens och Qvismarens sänkning, af P. Laurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess varit ansedt och åberopadt såsom Hjelmarens medelhöjd, ehuru
denna i verkligheten ligger omkring 0,i5 meter lägre. Märket vid
Hyndevad, som genom sjösänkningsarbetet blifvit förstördt, har
ersatts af ett nytt.
Under den återstående delen af detta århundrade synas både
klagomålen och sänkningsförslagen hafva hvilat. En mindre tvist
mellan Örebro stads redare och strandegarna, som föreföll 1769, blef
utan resultat. Men i början af 19:de århundradet började
strandegarna å nyo att röra på sig. Det ifrågasattes nu att genom
upptagande af ett nytt utlopp vid Hyndevad förbättra afloppet. Åt
dåvarande majoren C. P. Hellström samt kaptenmekanikus Gerss
uppdrogs att i sådant syfte utarbeta förslag. Som det visade sig, att en
sådan- åtgärd skulle inverka på vattenverken i strömmen nedanför
Hyndevad, beslöts emellertid, vid ett i Eskilstuna hållet sammanträde,
att hos Kongl. Maj:t begära en mera omfattande utredning. Major
Hellström fick äfven med anledning häraf uppdrag att utarbeta en
sådan och inkom den 27 februari 1821 med ett betänkande, hvaruti
han föreslår tvenne sätt för Hjelmarens reglering. Det billigare af
dessa förslag slutade på 31,550: 46 rdr bko och afsåg att utvidga
vat-tenäfloppet så väl vid Hyndevad som vid öfriga fall i Eskilstuna
ström. Det andra, som slutade med en kostnadssumma af 98,265: 4
rdr bko, afsåg en helt ny kanal från Hyndevad till något ställe på
strömmen emellan Eskilstuna och Torshälla. Båda förslagen afsågo
emellertid att åstadkomma en sådan utvidgning af sjöns utlopp, som,
utan att sänka dess lågvattenstånd och således utan att göra något
intrång på segelledens intressen, kunde väsentligt minska
olägenheterna af högvattenytans uppdrifvande under starka flöden,
synnerligast under skördetiden. Om någon odling af d$ sanka markerna var
nämligen då ej fråga. På ett med alla intresserade parter å Lännäs
den 7 juli 1822 utlyst möte förkastades emellertid båda dessa förslag,
men deremot beslöts, att nya, på längre tids observationer grundade
vetenskapliga undersökningar borde verkställas, innan frågan
af-gjordés.
Ej långt förut, nämligen vid början af år 1816, börjades äfven
vid Hjelmare kanal noggranna observationer rörande Hjelmarens
vattenstånd, hviika sedan dess nästan oafbrutet fortgått till innevarande
dag, och hviika lemnat ett högst värdefullt material för de
beräkningar, som sedan dess blifvit utförda.
Då således, såsom äfven synes, klagomålen öfver Hjelmarens
öfversvämningar sedan ett par hundra år varit i jemnt tilltagande
utan att, med undantag af 1757 års högst otillräckliga rensningsarbete,
någon åtgärd af vederbörande vidtagits för att förbättra sjöns natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
