- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 6 (1886) /
217

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

boskapshjordar visade oss, att infödingarna äfven lade sig vinn om denna
skötsel.

Vid alfärden från Wonangi var tågordningen: en förtrupp af 8 svarta,
centern, bestående af expeditionens hvita medlemmar, de svarta tolkarna och
presentbärarna, samt slutligen eftertruppen, 12 svarta ryttare. Densamma
bibehölls emellertid ej länge; de lifliga svarta ryttarna kunde ej vidmakthålla
ett dylikt bundet framtågande, utan började småningom, två och två,
sedermera flere stycken, att anordna små kapplöpningar i majsfälten på ömse sidor
om vägen, mycket till vårt nöje, då de i allmänhet ej voro öfverdrifvet
sadelfasta. Ett par af dem »beto i gräset», dock utan att skada hvarken sig sjelfva
eller hästarna. På detta sätt fortgick vår färd utan afbrott, till déss vi på
toppen af en kulle, belägen cirka 8,000 fot från Bidda, möttes af en
ryttarehop, uppgående till mellan 40 och 50 man, åtföljda af några trumslagare och

hornblåsare. Den skärande musik, som af dessa senare utfördes, hade ett
särdeles starkt inflytande på våra vid dylik låt ovana örhinnor, och mer än
en gång väcktes inom oss begäret att stoppa fingrarna i öronen för att undgå
faran att få dessa förstörda, men artigheten fordrade ett annat uppförande,

och så hörde vi på och njöto. Dessa ryttare voro alla mer eller mindre full-

blodiga prinsar, med stolta later och mycken värdighet. Helsningar utbyttes
med ledaren för desamma genom handtryckning samt egen hands förande i
riktning mot ögon och hjerta, en process, hvari vi ej voro lika väl inöfvade
som de svarta, men sotn dock gick hjelpligt nog och utan att väcka
infödingarnas skrattlust. De andra helsades på ett annat sätt, efter europeisk åskådning
allt annat än artigt, i det att vi med knutna näfvar hötte åt dem af hjertans
grund, allt likväl under det vi ansträngde våra anleten att frambringa vänliga
småleenden. Som tolkarna, hvilka ej voro beridna, kommit litet på efterkälken,
kunde någon städad konversation ej komma i gång, utan försökte vi på bästa
sätt genom ansigtsmusklernas brukande, liksom genom ett vildt gestikulerande,
att uttrycka den belåtenhet, hvaraf vi voro fylda genom detta storståtliga
mottagande. Att yttermera gifva oss ett prof på sin vänskap bjödos vi på
kolanötter, mycket bekanta genom sin förmåga att stilla hunger och törst, och
som på denna grund utgöra en icke ovigtig handelsvara i Vest-Af rika. De
hafva samma verkan som de suraste äpplen, kanske till och med större; våra
munnar minskades sannolikt vid detta tillfälle med åtminstone tio procent
af sin normala storlek. Under hela denna kungliga frukost fortsattes det
musikaliska larmet med oförminskad styrka; något efterlängtadt tecken till
trötthet i lungor och armar å de exeqverandes sida lät sig, till vår innerliga
sorg, icke förmärkas.

Från denna kulle hade vi en någorlunda god öfverblick af staden, hvilken
härifrån sedd tedde sig som en stor hög af byggnader, stora och små, med
mycket obetydliga mellanrum, det hela omkransadt af en mur, mycket liknande
en uppstående spetskrage. Kullen var emellertid ej hög nog att gifva oss ett
fullständigt begrepp om stadens verkliga utsträckning, och dessutom Var
af-ståndet för stort att tillåta oss observera några detaljer.

Färden fortsattes, numera utan någon förtrupp; blott en vägvisare red i
teten för att lotsa oss till kungaborgen. Snart nåddes en af de östra
stadsportarna, der en stor samling af nyfikna, stora och små, hade tagit plats, och
blott med någon svårighet kommo vi fram genom mängden, utan att trampa
ned dem. Inkomna genom porten spejade vi omedelbart efter några hyggliga
gator att komma fram på, men utan framgång. Gatuläggningsarbeten före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1886/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free