Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödande artighetsbetygelser, ehuru jag var mycket trött, och helst skulle velat
säga höfdingen tio g&nger så m&nga artigheter, om han först l&tit mig hvila
i mitt tält ett par timmar, ty klockan var ej mer än 3 vid v&r ankomst till
denna by, hvars namn är Lekana. Höfdingens namn är Gandelo; och nu
påminte jag mig, att »Gandelo ho Lekana» var ett namn, som ofta kommit for
mina öron.
Sedan höfdingen på ett frankt och öppet sätt kommit emot mig och till
miu öfverraskning skakat hand med mig, bjöd han mig välkommen uti Bin
hydda, hvarest snart ett tjog andra af stadens (ty det bör Lekano kallas, om
de andra förtjena benämningen af by) honoratiores infunno sig. Vi placerade
oss uti ring omkring en väldig kalebass med palmvin, och snart var
konversationen i full gång. Gandelo omtalade nu för mig, att hau tvenne gånger
varit nere uti Msuata och sett den hvite der, att han älskade den hvite i
allmänhet och mig i synnerhet (förmodligen på grund af innehållet uti
Kwa-mouths magasiner), samt att han först ej velat låta oss passera, emedan han
trodde, att det var ett band med infödingar, utsända från hans broder, en
liten, höfding nere vid Kongo, hvilka kommo för att göra honom (Gandelo)
någon oförrätt, emedan han stod på fiendtlig fot med denne broder o. s. v.
Denna förklaring till hans först visade ovilja tog jag för god, och
sinnesstämningen var å båda sidor den bästa. Vidare sade han mig, att han vore
en vasall under Mfa-Duma, samt att vi vore aflägsnade från dennes stad af
en fem timmars marsch.
Gandelo erbjöd sig äfven, att i gryningen följande dag sända budbärare
till Mfa-Duma om den hvites ankomst. Detta var en grannlagenhetsåtgärd,
som måste vidtagas mot en så framstående man som denne.
För detta erbjudande sade jag honom några vackra ord om de rykten,
som jag skulle hört — smickrande rykten om Gandelos själsstorhet, mod,
godhet o. s. v.
Sedan jag derefter blifvit fri från nödvändigheten att tråka ut mig längre,
gick jag in i mitt tält, som blifvit uppspändt på en stor öppen plats midt i
staden, under det att mitt folk fått sig hviloplatser anvisade uti ett par af
infödingarnas kraaler. På qvällen gaf höfdingen stor fest för mitt folk, hvilka
dervid uti öfverflöd trakterades med »pombe», majs och bananer. Jag höll
mig hela qvällen på grund af en liten feberattAck inom mitt tält.
Följande morgon sände jag min betjent att efterhöra, om de utlofvade
budbärarna redan gått, samt i annat fall forta på dem. Han återkom med
det besked, att de länge sedan afgått; sjelf beslöt jag att stanna hos min
gästvänlige värd till inemot klockan 10, då solen hunnit torka daggen på det
höga gräset.
Innan jag ännu hunnit afsluta min toalett, kom höfdingen för att göra
sig förvissad om mitt befinnande, hvarvid han erbjöd min betjent att genast
sända efter doktorn, fetischmannen, om jag ej ännu vore fullt återstäld —
»men», tillade han helt fundersamt, »kanske ej hans medicin duger på de
hvite, som veta allting». Då jag i detsamma visade mig utanför tältet vid
fullt sunda vätskor, så är jag säker om, att han inom sig gjorde den
reflexionen, att de hvite måtte hafva någon fetisch, som gäller vida mera än alla
fetischmännens tillsammans, ty han såg ytterst förvånad, men på samina gång
glad ut. Han hade då ej så orätt: hvarje Afrikaresande har sin fetisch, som
på alla resor är hans trogne följeslagare. Den lilla tingesten kallas
chinin-flaskan; och utan den blcfve ingen gammal uti detta mördande klimat. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
