Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyfikenhet af de infödde, hvilka under rådplägningen så småningom kommit
in på gården; dock tror jag, att det som mest slog dem med häpnad var en
liten speldosa med 2 stycken; för den voro de rädda, och jag hade mycken
möda att kunna förmå höfdingen att vidröra den lilla oskyldiga asken, då
mekanismen var uppdragen och spelet i gång. Sedan han dock en gång fått
modet till 9ig och dosan i hand, ville han ej mer lemna den ifrån sig;
förmodligen hade han någon beräkning på att den skulle kunna tjenstgöra uti
hofkapellet, men der kunde den utan afsaknad var borta, för så vidt ej
repertoaren upptager stycken, som böra spelas mera pianissimo än det, jag var
lycklig nog att få höra.
Solen närmade sig sin nedgång; och sedan jag uti undvikande ordalag
besvarat en inbjudning till höfdingen att dricka palmvin, gick jag till hvila.
Påföljande morgon lemnade jag tidigt, åtföljd af 2 man, mitt tält för
att göra ett litet ströftåg uti byns omnejd, hvilket hade det lyckliga
resultatet, att jag till frukost fick en god antilopstek. Jag såg en hel hjord af
dessa vackra djur, men blott två af dem koramo inom skotthåll. — Under
hela dagen var det en svärm af infödde omkring mitt tält. De äldre af
desse lade i dagen den mest oförstälda misstänksamhet mot min person, under
det att barnen deremot redan från början hyst mindre fruktan; på qvällen
hade dessa senare och jag genom »mundele’s» små perlor och små runda
speglar blifvit de bästa vänner.
På e. m. tillbragte jag ett par timmar hos höfdingen, hvarvid jag fick
den upplysningen, att blott tvenne dagsmarscher från Duma var belägen
höfdingen N’Ga-Melimas by nere vid Kwa. Denne N’Ga-Melima käude jag väl
till och hade ett par gånger varit i hans by, hvarifrån man på 4 å 5 timmar
uti kanot går ned till Kwamouth. Jag beslöt mig för att följa denna route.
På qvällen var det åter fest med de oundvikliga palmvinskalebasserna uppradade
i dussintal. Stora eldar uppgjordes för bortjagande af närgångna moskitos,
hvorefter dansar anordnades. Dessa fortgingo till långt in på natten,
hvorunder jag, litet aflägsnad från sjelfva tummelplatsen för nöjet, njöt af det
anslående uti ett pittoreskt landskap, belyst af det härligaste månsken.
Egendomlig i sanning är denna tafla; der uppe den lugna, glänsande månen, som
sprider sitt silfver öfver dessa storslagna naturscenerier, der framför mig de
dansande vildarna, hvilkas nakna kroppar lika demoner afteckna sig mot
stockeldarnas röda flammor.
Följande morgon väcktes jag af ett fasligt väsen af bräkande getter och
kacklande höns. Stor jagt var anordnad af byns qvinnor på dessa djur, ty
nu skulle Mfa-Duma genom presenter till den hvite höfdingen besegla sin
vänskap med denne.
Medan jag satt utanför tältet, drickande mitt morgonte, kom höfdingen,
åtföljd af en svit, för att till mig såsom gåfva öfverleinna 6 bockar och getter,
5 tjog höns, en säck med ägg, åtskilliga klasar bananer — samt två
infödings-pojkar på omkring 10 år. Jag tog det öfriga, men pojkarna betackade jag
mig för, emedan de försök, som jag gjort att använda infödingspojkar uti
stationens tjenst, alltid utfallit ofördelaktigt (alla småpojkar, som användas
såsom »tableboys* eller kökspojkar på stationerna vid öfre Kongo, äro köpta
från arabenia vid Tanganika och Stanley Falls).
Sju af mina män sändes nu hem samma väg vi kommit för att afhemta
de hos Gandelo qvarlemnade presenterna samt elefanttanden; med de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
