Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som från början varit endast frie män eller slafvar, men som
genom sin styrka tagit höfdingevärdigheten i besittning.
För att hafva en fri mans eller qvinnas rättigheter fordras
att vare sig fadern eller modern varit fri.
Den ojemförligt största gruppen intages af slafvarna. Dessa
äro dels sådana, som födas af slafvar, dels sådana som blifvit
tagna till fånga uti krig. Bland dessa senare finnas
uppenbarligen alltså många, som förr varit frie, men fått genom sin
fångenskap utbyta den frie mannens lott mot slafvens. Slafvar egas
både af höfdingar och frie, äfven finnas slafvar, hvilka sjelfva
hafva slafvar.
En slafs lif har för hans egare endast det pekuniära värdet.
Han betraktas liksom en get eller ett får, hvars egare har full
rätt att disponera deröfver.
Såsom ett bevis härför kan framdragas, hurusom höfdingen
Ibaka uti Bolobo efter en lyckligt slutad rådplägning föreslög
att, såsom bevis på ett godt förstånd mellan den hvite och honom,
han skulle, sedan han illa torterat en af sina slafvar, nedgräfva
denne till halsen på en öppen plats mellan Ibakas by och
stationen, hvarefter det arma offret skulle vara utsatt för de
förbipasserandes grymheter, tills dess timmar ändtligen voro räknade.
Dylika offer utställas alltid vid trafikerad väg, och hvarje
vägfarande har rättighet att förfara dermed huru honom för godt
synes. På grymheter sparas då icke: hufvudet, hvilket är den
enda del af kroppen, som synes of vanför jordytan, stympas på
det förfärligaste, ögonen utpetas, tänderna utslås o. s. v.
Vildama vid öfre Kongo räkna sin tid efter månhvarfven.
Deras vecka består af 3 arbetsdagar och derefter en hvilodag,
s. k. »ginga». Vår söndag respekteras af dem så till vida, att de
då aldrig komma till stationen för att handla, sedan de fått veta,
att den dagen är vår »ginga». Sin egen »ginga» äro de deremot
ej så noga med.
De dela dygnet uti fyra hufvuddelar: tidigt på morgonen,
hvilket de på sitt språk uttrycka med »vid tuppens galande»,
förmiddagen till kl. 12, eftermiddagen till solens nedgång kl. (5,
och sedan natten. För att uttrycka en viss tid under dagen
beteckna de med handen ett visst läge af solen.
Jag har ofta frågat vildar om deras ålder, men derom hafva
de vanligen ej den ringaste aning. De angifva stundom ett antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
