Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodet, hvarpå hvardera parten uppäter den lefver, som innehåller
den andres blod.
Ceremonierna växla alltså; men meningen med förbundet är
alltid densamma.
Jag har uti det föregående uti korthet framstält en del af
mina erfarenheter angående vildarnas vid öfre Kongo seder och
bruk så, som jag sett dem med mina egna ögon; dock torde det
ej sakna allt intresse att, innan jag slutar detta föredrag, kasta
en blick på vilden i allmänhet, hans uppförande dels emot de hvita,
dels emot andra svarta.
Moral, kärlek, vänskap äro för vilden fullkomligt okända.
Han respekterar intet annat än styrkan.
Vildarna äro stora pultroner uti sitt uppförande, ej blott mot
de hvite, utan äfven sinsemellan. Mod, energi och dylikt som vi
skatta högt, finnes ej hos dem. Tjugu vildar äro modiga, då de
hafva en bunden till händer och fötter uti sin midt; denne våga
de spotta på, trampa på och till och med döda. Men om denne
ende vore fri och beväpnad, så skulle de tjugu länge tveka att
angripa honom. Dock måste medgifvas, att ofta, då infödde varit
satte under hvites kommando, de visat tapperhet och uthållighet
Detta bristande mod hos vilden förklarar, huru vi med
endast ett fåtal soldater kunnat många gånger gå segrande ur
affärer med infödde, hvilkas antal varit mångdubbelt större än
vårt eget.
Vilden visar i allmänhet ett mycket stort förtroende för den
hvite; till medmenniskor af hans egen färg hyser han deremot ej
det minsta förtroende.
Såsom ett bevis derpå kan anföras, att det flere gånger hände
mig uti Kwamouth, då handelskanoter återvändande från Stanley
Pool upp till Wabouma, rikt försedda med tyger och mitakos, der
stannade öfver natten, att egarna bådo mig om tillstånd att till
påföljande morgon få lägga sina saker uti mitt magasin, emedan
de fruktade för tjufvar bland dem sjelfva.
Den qvinliga höfdingen M’kassa på Kwas norra strand mottog
en krigsförklaring af en höfding uti det inre af Bajansilandet.
M’kassa kom då öfver till Kwamouth med flere kanoter lastade
med alla hennes tillhörigheter: elfenben, tyger, perlor,
husgeråds-saker o. s. v. Allt detta skulle på M’kassas begäran förvaras uti
mitt magasin, tills freden vore återstäld. Hon bad mig äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
