Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åra eller paddel. Dessa menniskor ro alltid i stående ställning,
två och två i bredd och så tätt tillsamman, att de knappast hafva
rum i kanoten. Ofverlifvet luta de öfver relingen, hvilande på
paddeln. Det är i sanning förvånande, huru de i sådan ställning
kunna manövrera sina farkoster i de oerhörda vattenmassor, som
störta ned från det höga fallet. Men utan att på minsta vis
besväras af kanotens rullningar, sköta de den med allra största
lätthet och följa med stor säkerhet den slingrande farleden mellan
8trömhvirflar och bränningar. Undan går det, hvart det än bär,
det är visst och sant. An ser man dem från toppen af en våg
slungas ned i djupet, så att vattnet yr om dem; än åter huru
kanoten, under roddarnas snabba, men säkra årtag, bestiger krönet
af en jättestor våg. Så bryta de sig väg fram emot fallet, der
dock en riklig belöning väntar dem. När de hafva hunnit målet,
binda de sina kanoter vid träställningarna, hvilka de derefter
med tillhjelp af nedhängande lianer bestiga.
Efter en sådan färd i ofvannämnda farkost skulle äfven jag
bestiga dessa ställningar. Emedan detta måste ske på ett sätt,
som höfdes en konung, hade för min räkning anordnats en särskild
hissinrättning. Jag behöfver väl knappt nämna, att denna var af
primitivaste beskaffenhet. Den bestod nämligen entjast af en korg,
som var fastbunden med långa lianer, kastade öfver tvärbjelken
på toppen. Efter att hafva tagit plats i korgen, hissades jag upp
till den 20 fot öfver vattnet belägna bjelken under de mest
högljudda bifallsrop från tusentals infödingar rundt omkring. Om
det än var en konungslig hiss, som bestods mig, var dock min
belägenhet ganska vådlig och ingalunda afundsvärd, der jag satt
på en allt annat än tillförlitlig spång, med den brusande
vattenmassan under fötterna, Afrikas glödande sol öfver hjessan och
omgifven af skränande vildar. Genom detta vågspel fick jag
emellertid på närmare håll bli ögonvittne till vildarnas sätt att
fiska. På ett gifvet tecken drogos alla fiskkorgarna upp till den
nämnda bjelken, på en gång längs hela fallet, och deras innehåll
tömdes. Ryssjorna utsattes derefter, och återfärden till ön
företogs strax derpå. Med svindlande fart kastades kanoten utför
forsarna, och inom några få sekunder voro vi på fast mark, och
det lyckligt öfverstökade fiskafänget inregistrerades bland mina
märkligaste minnen från Afrika. Först nu var det möjligt att
med lugn beundra den rikliga samling af stora och vackra fiskar,
som låg framför mig. En icke obetydlig del deraf öfverlemnades
som present åt mig, och återstoden delades bland infödingarna
för att sönderstyckas och direkt förpassas till eldarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
