Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan till Stanley Pool anträddes på södra sidan om Kongo,
således delvis öfver samma trakt, som jag förut genomrest.
Försedd med en utrustning, buren af fem bärare, lemnade jag Vivi
i början af mars 1884, i en ung engelsmans sällskap, och med
denna utrustning anträddes, mig ovetande, en resa tvärs genom
Central-Afrika.
1 Banza Manteka fick jag nytt sällskap uti en skotsk missionär,
tillsammans med hvilken jag lyckligt nådde Mukimbungu mission,
hvarest svenske missionären Westiind var andre man. Han
vårdade mig på det omsorgsfullaste sätt under en rätt svår mindre
feber, som nödsakade mig att uppehålla mig derstädes i hela fyra
dygn. Derefter fortsattes färden lyckligt till Manyanga; sista
biten var dock ytterst ansträngande. I Lukungu missionsstation
hade jag fått alldeles nya bärare, alla infödingar, af hvilkas
språk jag förstod endast omkring tjugu oumbärliga ord. Afffcrden
försiggick ovanligt nog utan krångel och motsträfvighet från
bärarnas sida (något som var ganska ovanligt), och- i glädjen
deröfver bjöd jag dem på palm vin i närmaste by. Tio minuter
efteråt uppnåddes en annan by, och mina män begärde återigen
^malafou» (palmvin). Då detta vägrades dem, blefvo de uppbragta
och började bråka, men jag lyckades emellertid ganska lätt förmå
dem att fortsätta marschen, ända tills vi framkommo till det på
byar så rika N’dunga-distriktet. Här måste vi rasta för att söka
skydd mot regnet. Ett par hundra infödingar samlades omkring
mig och mina packor. De voro mycket fredliga af sig, men då
regnet upphört, och jag befalde mina män påtaga bördorna för
att fortsätta marschen, vägrade dessa, och hela massan utbrast
i skratt. Hade jag då låtit förleda mig till vrede, hade
situationen varit förlorad; sedan jag alltså tvenne gånger lugnt och
bestämdt upprepat befallningen, öppnade jag en af mina jernboxar
och framtog derur revolvern, spände hanen och tvang derigenom
folket till lydnad. Infödingarna drogo sig förskräckta tillbaka,
och jag gick min väg, men hade ej hunnit långt, förr än jag fann,
att mina män ännu ej förlorat lusten att tredskas. En nedsatte
sin börda och började knyta af sig sandalerna, en annan fann på
någon annan utväg, i afsigt att derigenom bringa karavanen till
upplösning, i hvilket fall det vore hvarje enskild lätt att afkasta
sin börda och rymma. Följden blef, att jag med revolvern i hand
måste tvinga fram alla på en gång, och då en stannade, låta alla
vänta, hvilket tröttade dem så, att onödiga uppehåll med ens
uteblefvo. Snart kommo vi till samma ställe, der jag en gång
förut tagit miste om vägen, och alla bärarna envisades att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
