Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hufvudena med spänd uppmärksamhet riktade mot karavanen,
som dock avancerade så långsamt, att jag var inom skotthåll, då
de togo till reträtten i strykande traf. Jag reste mig då upp,
affyrade mitt gevär, och i nästa ögonblick låg ett af de ädla
djuren, en ung ko, liflös i det höga gräset. Jag slungade äfven
det andra skottet efter den flyende hjorden, men utan resultat.
Efter en stund kommo alla bärarna framrusande, svängande sina
knifvar och tillropande mig sitt tack. Giraffen fans efter något
sökande i gräset, strupen-afskars under den vanliga arabbönen:
»Bismillahe rahamani rahim». En ström af blod sprutade ut öfver
den vackra halsen, hvars kotor min kula krossat. Snart hade vi
hela karavanen omkring oss. Alla voro som galna af ifver. De
flådde och höggo och skuro. Negrerna äro halfvridna, då de se
kött. Några togo för sig, som vore giraffen deras, andra kommo
till mig och frågade, hvar deras del fans. Jag lät emellertid alla
vänta, tills allt köttet blifvit styckadt, då jag gaf den ena hälften
till Révoils karavan, och den andra hälften till min. Med
delningen af köttet gick det emellertid ej så lätt. Löjtnant Révoil
var sjuk och otålig. Mot slutet fick jag kasta bitarna i högen
och sedan rusa in och skilja de stridande. Två lägre araber, som
just i detsamma kommo från Bagamoyo, med en liten karavan med
13 bördor till Révoil, fingo hvar sin bit också, hvarefter jag med
något skrikande fick karavanen åter i gång, efter ett 2 timmars
uppehåll. Ännu var dock ej allt slut. Jag hade knappast hunnit
lägga mig i hängmattan för att fortsätta marschen, då en karl
kommer framrusande med en köttbit i ena handen och sårad af
ett spjut i ena benet, släpande brottslingen med sig. Jag hoppade
ur min hängmatta ännu en gång, förhörde brottslingen, lät gifva
honom 25 prygel, förband den sårade, besteg min hängmatta och
fortsatte marschen. Strax derpå såg jag skymten af två zebror, som
försvunno i det höga gräset. Snart upphans jag af Révoil, som också
bars i hängmatta, och en delikat lunch intogs, med vin nyss
anländt från kusten. Derefter passerades ett par byar, och
slutligen slogo vi läger. Jag badade, utdelade derefter ration till
Révoils män, mottog besök af en kiswahili-talande negerhöfding
med namnet Shigongo, och undersökte derefter de nyss anlända
proviantboxarna. Der funnos bland annat syltade frukter och en
massa vin. En delikat giraffmiddag afåts med en kopp doftande
chokolad efteråt, jemte en pipa tobak. Qvällen var mörk, månen
hade ännu ej gått upp, öfverallt omkring mig sågos eldar med
grupper af negrer, som rostade sin del af köttet. Sjelf var jag
frisk och kry som en spelorre och längtade ej alls att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
