Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nuvarande förhållandena i vestra Central-Afrika —
åtminstone utmed Kongo-floden — har Stanley utförligt skildrat i
sitt sista arbete, »The Congo». Hvad åter angår de förändringar,
som timat i östra Central-Afrika eller, närmare bestämdt, mellan
stationen Stanley Falls och Tanganika-sjön, så kommer det väl
antagligen, under den närmaste framtiden, att blifva min uppgift
att deröfver skrifva — således endast några ordl
Under denna sistnämnda vägsträcka, eller från Stanley Falls
till Tanganika, måste Stanley enligt egen utsago, ehuru åtföljd
af ett stort antal välbeväpnade män, utkämpa blodiga strider
mot de, längs hela denna väg bosatta, talrika kannibalstammarna.
Jag deremot, som innan jag företog denna vanskliga färd, sökte
inhemta alla de kunskaper om hvad jag gick till mötes, som då
stodo mig till buds i Stanley’s »Genom de svartes verldsdel» och
i arabernas, som det sedermera visade sig, nästan alltid
öfver-drifna skildringar — jag egde endast två gevär till karavanens
försvar och hade det oaktadt ej ett enda anfall att möta.
I sjelfva verket såg jag högst få infödingar. Dessa hafva
nämligen, af fruktan för araberna, lemnat sina gamla byar vid
stråtvägen och byggt nya djupt i skogarna. Hvad jag deremot
allt som oftast påträffade var blomstrande arabbyar, med
präktiga plantager, bärande nästan alla de härliga frukter och
sädesslag, som trifvas så väl på den yppigt fruktbara Zanzibar-ön.
I de trakter, der arabbyar finnas, lefva infödingarna på bästa
fot med dessas befolkning. De infinna sig dagligen på
marknadsplatsen för att der försälja landets produkter, utan fruktan att
blifva plundrade, emedan hvarje brott genast bestraffas af högste
araben. Till och med arabernas slafvar behandlas i regel väl
och kunna, om de sköta sig, sjelfva förvärfva egendom, såsom hus,
åkrar, slafvar och boskap. Det är visserligen sant, att slafven
sliter mycket ondt, då han, fångad i urskogen, transporteras till
närmaste arabby, men slafexpeditionens ledare hafva det ej stort
bättre. Jag känner en mäktig arab, hvilken såsom chef för en
dylik expedition under tre dagar ej hade annat att lifnära sig af
än örter, plockade i urskogen. Säkert är, att de fleste hvite, som
på närmare håll studerat slafväsendet i Ost-Afrika, öfverensstämma
i den uppfattningen, att arabslafven på det hela taget har det
bättre än illa lottade europeiska tjenare.
Arabernas mission i Ost-Afrika är derför enligt min åsigt
synnerligen gagnande och bidrar i väsentlig grad till
civilisationens främjande inom denna del af verlden, och detta i vidsträcktare
grad, ju tätare den kedja af arabdepoter blir, som redan nu är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
