Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en samling af etnografiska föremål, hemförda af svenska Kongofarare, af Emil Ekhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för bärremmen är af trä och skuren i samma stycke som slidan.
Denna är ej sammanfogad af tvenne halfvor, utan alltigenom
åstadkommen af ett stycke.
I likhet med dolkarna och knifvarna äro de hemförda spjuten
af en stor mängd vexlande och for de olika trakterna
karakteristiska former. Det skulle emellertid blifva tröttande att här
genomgå desamma. Ett gemensamt drag hos alla är saknaden
af hullingar. Härigenom skilja de sig från t. ex. Fanfolkets och
många andra afrikanska stammars spjut. Skaften äro alltid
gjorda af trä och mycket allmänt försedda med
lindning af jern-, koppar- eller messingstråd,
antingen trind eller uthamrad till tunna remsor,
som ofta äro prydda med uppdrifna punkter,
med zigzaglinier eller dylikt. Lindningen
sträcker sig någon gång öfver hela skaftets
men vanligen är den anbragt endast bitvis, ofta
på flere ställen af skaftet. Den tjenar ej att
utmärka afvägningspunkten, der spjutet bör
fattas vid begagnande. Ej heller torde den
vara tillkommen endast såsom prydnad;
förmodligen är dess ändamål äfven att tjenstgöra
som motvigt mot bladets tyngd. De olika
punkter, än närmare än längre ifrån bladet, på
hvilka den är anbragt, synas tala härför. Bland
spjuten skulle man kunna urskilja tvenne
grupper: lättare och tyngre, af hvilka grupper
hvar-dera kännetecknas gent emot den andra af vissa
bestämda egendomligheter. öfvergångsformer
dem emellan finnas emellertid. De lätta spjuten
hafva utan undantag lancettformiga,
jemförelse-vis smala blad, hvilkas största bredd är vid
eller något nedom midten. Bladen sakna i
allmänhet ornering och äro fästa vid skaften utan
tillhjelp af nita?, endast derigenom att hålken är hårdt trängd
öfver skaftändan. Skaften äro fina och sakna de utsvällningar
eller förtjockningar, som äro vanliga på de tyngre spjutens skaft.
Deremot hafva de mycket allmänt lindning af metalltråd. Det
fig. 18 afbildade spjutet kan gifva en föreställning om dessa lätta
spjut. Af den afbildade formen eger samlingen tre hvarandra
fullkomligt liknande exemplar. De skilja sig från de öfriga genom
trenne regelbundna inskärningar i hvardera eggen och genom de
prydligt arbetade skaften, hvilka genom inskurna spiralrefflor,
Fig. 17. Dolkslida
af trä från
Kwa-month. 1 ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
