Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 19 februari 1886 - Revisionsberättelse - Gåvor: G. Fornmark - O. Montelius: Schliemanns forskningar i Tiryns - E. W. Dahlgren: Om ormdyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankomsten den 1886.
Ordförande: Professoren frih. G. von Diiben.
Efter det revisorernas här nedan intagna berättelse angående af dem
verkstäld granskning af sällskapets räkenskaper för år 1885 blifvit
föredragen, beviljades stvrelsen och skattmästaren, i öfverensstämmelse med hvad
revisorerna hemstalt, ansvarsfrihet för förvaltningen under nämnda år.
Ordföranden tillkännagaf, att sällskapet af ingeniör G. Fornmark fått
såsom gåfva mottaga ett antal kartor, ritningar m. m. angående
Panama-kanalen, vid hvars byggnad herr Fornmark någon tid varit anstäld.
D:r O. Montelius redogjorde för de storartade fynd som Schliemann
gjort i Tiryns. Redan 1876 hade Schliemann företagit en förberedande
undersökning i Tiryns, men de egentliga gräfningarna utfördes åren
1884-och 1885, hvarvid Schliemann hade biträde af den från Olympia bekante
tyske arkitekten Dörpfeld. Detta var så mycket lyckligare, som fynden
hufvudsakligen äro af arkitektoniskt värde. Schliemann har nämligen åter
bragt i dagen konungapalatset i Tiryns, hvilket tillhör ungefar samma tid
som de i de homeriska sångerna skildrade händelserna. Det intresse, som
kännedomen om en grekisk fursteboning från den homeriska tiden i sig
sjelf erbjuder, ökas deraf, att Schliemann i Tiryns funnit mycket märkliga
rester af de målningar, hvilka en gång prydt palatsets väggar. Bland dessa
målningar fäster sig uppmärksamheten i synnerhet vid de präktiga, af
spiraler och mellan dem insatta bladmotiv bildade ornament, som alldeles
likna dem på taket i en samtida grafkammare i Orehomenos. De likna
äfven fullkomligt ornament, kända från Egypten, och vittna således, liksom
så många >mdra förhållanden, om det starka orientaliska inflytande, som
under senare hälften af det andra årtusendet före Kristus utöfvades i Tiryns
och Mykenæ, hvilka ställen snarare torde böra betraktas såsom orientaliska
(feniciska) kolonier än såsom egentligen grekiska städer. Den grekiska
sagan har ock bevarat minnet af de i Ärgolis herskande furstefamiljernas
härkomst från Egypten och vestra Asien.
Amanuensen F. W: Dahlc/ren meddelade slutligen några upplysningar
om ormdyrkan i äldre och nyare tider. Efter en inledande öfversigt af denna
märkvärdiga kults förekomst hos forntidens folk och de lemningar deraf,
som ännu kunna spåras hos mera civiliserade nationer, öfvergick talaren
till en skildring af ormdyrkan på de ställen, der den i våra dagar
förekommer mest utbildad. Dessa äro: Dahome i Afrika, der ormtemplet i
Wejda, beskrifvet redan af holländska författare från 1600-talet, nu senast
blifvit skildradt af den tyske resanden Zöller; vidare negerrepubliken Haiti,
dit ormdvrkan blifvit öfverford med afrikanska negerslafvar och der den nu
ingår i den af ohyggliga ceremonier utmärkta kult, som är känd under
namnet »vaudoux». Slutligen omtalades-den art af ormdyrkan, som
förekommer hos Moquis-indianerna i Arizona, vid hvilkas skördefester lefvande
skallerormar spela en framstående rol, såsom framgår af den noggranna
beskrifning af dessa fester, som nyligen blifvit lemnad af en amerikansk
officer, kapten John G. Bourke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
