Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 30 september 1886 - G. von Düben: Tal vid Festen för Afrika resandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ynnest. Det har flere gånger och i flere riktningar f&tt mottaga bevis
på Eders Maj:ts intresse för dess strafvanden och välvilja for detsammma.
Såsom sådant betraktar sällskapet äfven det, att Eders Maj:t benäget följt
sällskapets inbjudning att i afton genom sin närvaro gifva dess sammankomst en
högtidlig prägel, en festlig glans, hvilken Eders Maj:t ytterligare förhöjt genom
att omgifva sig med H. K. H. kronprinsen och de Kongl. arffurstama. Denna
ära skall af sällskapet i tacksamt minne förvaras, och säkert skall d. 30 sept.
1886 för framtiden varda en bemärkelsedag i sällskapets annaler. Sällskapet
anhåller ödmjukt att fortfarande få vara inneslutet i Eders Maj:ts ynnest och
bevågenhet.
Men, mina damer och herrar ledamöter af sällskapet! Vi få icke ensamt
tillräkna oss äran af de höga besöken, icke ens i första rummet. Vi dela den,
liksom glädjen deröfver, med våra aktade gäster i afton, herrar Af rikaresande:
Gleerup, Möller, Pagels, Sundvallson, Vannerus och Wester, hvilka alla varit
i Kongoassociationens eller Kongostatens tjenst, samt herr Knutson, som vid
Kamerun, herr Theorin, som vid Gabun vetat skapa sig namn. Det är dessa
herrars närvaro som gjort sammankomsten lockande och gifvit honom dess
egendomlighet.
Och egendomlig är han. Vid sina vanliga sammankomster, så att säga i
hvardagslag, mötes sällskapet för att höra meddelanden om antropologiska eller
geografiska rön, än här, än der i verlden, ofta på samma afton från långt
skilda håll. Och dessa meddelanden äro vanligast referat; blott mera sällan
talar den egna erfarenheten. När det skett har det, med några lysande
undantag, mest varit frih. Nordenskiöld eller någon ur hans stab, som fört oss upp
till den isiga norden, fältet för deras forskning.
I afton åter skola vi föras till »den glödande södern», till »de svartes
verldsdel», åtminstone till den nyligen öppnade stora stråkvägen derigenom,
och endast dit; sammanträdet skall uteslutande varda en Afrikaseance. Och vi
skola dervid ledas af män, som med vakna sinnen sjelfva sett hvad de förtälja
med ännu friskt minne deraf.
Och hvilka äro då dessa våra ledare?
Det är en sällsam företeelse att ifrån vårt glest befolkade land under de
sista 5—6 åren till verksamhet i Afrika utgått icke mindre än ett femtiotal
personer, om jag räknat rätt; till Kongo ensamt vid pass 30. Det är
glädjande att, fast döden hårdt härjat bland dem, likväl ännu en tredjedel verkar
q var i Afrika och en ytterligare tredjedel friska återvändt till hemmen. Det
är med stolthet vi erfarit, att desse herrar Kongofarare under mödor, strider
och försakelser i det ogästvänliga landet städse vetat att värdigt ’häfda det
svenska namnets anseende. Det är med synnerlig glädje sällskapet hos sig i
afton samlat en elittrupp af desse resenärer, vare det sagdt utan förringande
af de öfriges stora förtjenster.
Att I, mine herrar, begifvit eder dit bort, att ni uthärdat och besegrat
svårigheterna, att ni der på hedrande sätt fylt edra pligter, det har berott på
edert ungdomliga mod, eder kraft, eder energi, eder redbarhet, eder
fosterlandskärlek. Att ni från vidt skilda orter inom landet i afton samlats här
på inbjudning af en för eder till största delen okänd krets, är bevis på en
välvilja, för hvilken sällskapet hembär eder sitt vänligaste tack.
Men härjemte och då detta sällskap inom vårt land är det enda, som
specielt egnat sig åt den art af forskning, hvilken I, jemte edra
hufvudsak-liga arbeten, äfven med nit och ifver idkat, tillåter sig sällskapet i foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
