Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 22 oktober 1886 - Carl Lumholtz: Om australnegrerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande af ett eller annat europeiskt klädesplagg och i bruket att röka tobak
— hade han öfverg&tt till andra, »mindre civiliserade», tills han slutligen
kommit att vistas bland infödingar, som aldrig förr sett hvita, och detta hade han
företagit af vetenskaplig samlareifver, väsentligen för att finna en i träden
lefvande känguru, hvilket ocksä, efter tre månaders ansträngningar, lyckades
honom.
ÅU8tralnegrerna höra otvifvelaktigt till jordens allra lägst stående
folkraser. De kallas visserligen »svarta» (blacks), men hudfärgen är egentligen
chokoladbrun. I allmänhet måste de sägas vara ovanligt fula, men undantag
härifrån gåfvos dock; deras rörelser äro smidiga och hållningen ädel; de gamla
qvinnorna voro emellertid »noget af det Btyggeste man kunde se». Särdeles
männen tatuera sig på mångfaldigt sätt, men kläder sakna de fullkomligt,
likaså i allmänhet prydnader. Deras språk har ej likhet med något annat i
hela verlden, och ehuru alla australiska dialekter ega frändskap med hvarandra,
äro de dock till ordförrådet så olika, att stammar, boende på några få milR
afstånd från hvarandra, icke kunna göra sig sinB emellan förstådda. De kunna
icke räkna längre än till tre — alla tal deröfver betecknas såsom »många» —
och att de icke veta huru gamla de äro, förstås af sig sjelf. Intet förvånar
dem, derför att de icke äro mäktiga att reflektera öfver något för dem ovanligt.
De hafva inga fasta bostäder, uppföra endast för natten lätta hyddor af grenar
och blad, och de kunna sägas lefva i en begynnande stenålder, ty flintredskap
äro bland dem mycket sällsynta. Deras vapen äro bumerangen, märklig för
sin förmåga att kastad återvända till utgångspunkten, och nollanolla, ett slags
mot ändan tillspetsad klubba. Dessa tillverka de nu i allmänhet med från de
hvite erhållna tomahawker, hvilka genom byteshandel hinna ända till stammar,
som om deras ursprung icke hafva någon aning. Husgeråden inskränka sig
till ett slags fint flätade korgar, som bäras på hufvudet och äfven användas
till att, nedsänkta i vatten, innesluta deras vegetabiliska födoämnen, som
be-höfva en sådan urlakningsprocess för att befrias från de giftiga beståndsdelar,
hvilka de innehålla. Såsom föda använda de för öfrigt allt lefvande de kunna
öfverkomma; ödlor, ormar, gräshoppor, myror och skalbaggar äro för dem lika
smakliga, men intet förtäres i rått tillstånd, utan allt stekes medelst glödgade
stenar. Högst skatta de dock menniskokött — dock icke de hvites — och
deras krigståg företagas egentligen för att förskaffa sig sådant. Inga höfdingar
finnas bland dem, utan alla äro lika. Deras religiösa begrepp äro ytterst
obetydligt utvecklade. De hafva dunkla föreställningar om en ond ande, som
gör dem hvarjehanda förtret, men känna lika litet någon god gudamakt som
ett lif efter detta.
Tal. framdrog slutligen en del exempel på det hänsynslösa sätt, hvarpå
de infödde behandlas af de europeiska kolonisterna. Australnegrema äro vid
sin beröring med civilisationen dömda att dö ut, och många generationer skola
icke förflyta, innan detta är ett fullbordadt faktum.
Vid sammankomsten voro af föredraganden exponerade talrika prof af de
här omtalade vapnen, redskapen m. m., hvartill kom, för att gifva begrepp
om det skildrade landets djurverld, en samling skinn af däggdjur, foglar och
reptilier. Föredraget illustrerades derjemte, utom af kartor och fotografier,
af en stor, förträffligt utförd bild af några australiska infödingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
