Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 17 december 1886 - H. Hildebrand: Om det ariska urhemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träder såsom hinder deremot glacialperioden. Såsom de trakter, hvarifrån
menniskan hit invandrat, framhåller derfor Penka vestra och mellersta
Europa, der från England till sydvestra Tyskland den paleoiitiska kulturen
blomstrade. Det folk, som var denna kuiturs bärare, nödgades emellertid
af klimatiska skäl’ att öfvergifva sina hemtrakter, ty i slutet af den
for-ariska perioden var renen husdjur, och med denna måste folket under
klimatets stigande förbättring vandra mot norden. Sedan folket under denna
vandring nått trakterna kring södra delen af Östersjön och Sveriges
vest-kust, genomgick det der det första ariska skedet; här lärde det sig att slipa
flintan, här skedde en fullständig och allsidig öfvergäng från den äldre,
paleoiitiska stenåldern till den yngre, den neolitiska, ty här, och endast här
i hela Europa kan man konstatera en sådan öfvergång; i vestra Europa
deremot är utvecklingen afbruten. När nu i våra trakter de långskalliga,
blonda arierna hunnit så långt, att de slipade sina flintredskap, byggde
präktiga graf var, tillverkade utmärkta lerkärl, med ett ord, då den ariska
kulturen var utbildad, började densamma att stråla ut öfver andra delar af
Europa. Den ariska kulturen kom sålunda ända till vestra Europa och
fortlefde sedan der — här alltså förklaringen till det der rådande afbrottet
i utvecklingen. Det skulle emellertid vara orimligt att antaga, att under
den tid den ariska utvecklingen försiggick här i norden, vestra Europas
länder stått folktomma. Enbgt Penkas mening bodde då derstädes tvenne
andra folk, nämligen dels den simitisk-iberiska rasen, äfven långskallig,
som invandrad söder ifrån beherskade de tre sydeuropeiska halföarna och
derifrån spridde sig till en del af Frankrike, och dels en annan ras,
kortskallig och mörklagd, af turanskt ursprung, som invandrat ända från Asien.
Dessa stammar hade i kultur icke hunnit längre än sina föregångare i vestra
Europa, kunde alltså icke slipa flintan.
Såsom stöd för sin åsigt åberopar Penka vidare, att de djur och
växter, hvilkas namn förekomma i det ariska urspråket och som alltså måste
hafva funnits i det ariska urhemmet, till största delen finnas i vildt eller
tamt tillstånd hos oss. Särskildt faster han uppmärksamheten på, att i det
ariska urhemmets vatten måste hafva funnits ål och lax och i skogarna
boken. Han har också tagit god kännedom om den nordiska arkeologiska
litteraturen och meddelar vidlyftiga utdrag derur. Han känner sålunda, att
det i Skandinavien finnes tvenne stenålderskolturer, en i södra delen af
landet, gemensam med den danska, och en i norra delen, hvilken blifvit
kallad den arktiska och ansetts härröra från lapparnas förfader. Från denna
senare afser han helt och hållet, då han i den nordiska stenåldern söker
återfinna det ariska urfolkets kultur.
Det är en obestridlig sanning, att man i södra Skandinavien finner en
stenålderskultur af hög utbildning, och att de äldsta fynden från denna
kultur röja, att menniskan icke var i besittning af konsten att slipa flintan.
Man har alltså talat om den oslipade och den slipade flintans period, men
mot dessa termer hafva ock grundade invändningar gjorts, derför att de
föranleda misstag. Det är nämligen klart, att man ej under den senare
stenåldern slipade alla sina redskap — spjutspetsar och dolkar slipades
sålunda aldrig, ty de- ojemna kanterna förökade dessa vapens effekt ’— och
derjemte finner man från denna period många redskap, som aldrig blifvit
färdiga, som sålunda icke hunnit slipas, och ej heller visar affallet från
tillverkningen något spår af en dylik bearbetning. Det har äfven blifvit visadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
