Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålet; mina följeslagare, som naturligtvis saknade både fickor och
pip-fodral, brukade ibland sticka sina kritpipor i detta hål.
Emellanåt påträffade jag män med nästan romerska näsor; det
gafs för öfrigt flere öfvergångsformer mellan den romerska och den
platta, trekantiga. Äfven från New South Wales har jag hört omtalas
en del svarta med höga, något krökta näsor; jag skulle annars anse
för mycket troligt, att i Nord Queensland egt rum en inblandning af
papuas, hvilka ju äro stolta öfver sina stora näsor. De höga
kind-knotoma äro starkt framträdande. Munnen är stor, öppen och oftast
allt utom vacker; en stor del af Herbert rivers svarte brukade dock
hålla den sluten. De ha på det hela taget vackrare mun här än längre
söder ut. Läpparna äro rödblå, tänderna hvita och så vackra som
tänder kunna blifva; hakan är temligen kort.
Qvinnoma äro alltid kobenta, bland männen kan man få se en
och annan hjulbent, oftare ha de nästan raka ben, men för det mesta
äro äfven de litet kobenta. Fotterna äro vanligtvis stora och efterlemna
spår, som peka något utåt eller också nästan rätt fram. Männen ha ett
vildt utseende, hvilket icke framträder i så hög grad hos qvinnoma.
Hår och skägg är svart som beck. Håret är icke krusigt som hos
de afrikanska negrerna, utan svagt knollrigt. Stundom får man se det
alldeles rakt, i synnerhet i det inre af landet, men vid Herbert river
var detta ett sällsynt undantag. När håret börjar genera dem
genom sin längd, taga de en brand ur elden och sveda af det tills det
blir lagom långt. I mitt hufvudqvarter såg jag en gång en gosse
skära håret af sig med en temligen slö yxa, som han fått låna.
Glasbitar brukas också för sådant ändamål. Män och qvinnor bära håret
lika långt. Endast en enda gång har jag vid Herbert river sett en
man, som hade sitt hår som papuerna, långt och vildt, stående ut åt
alla håll. Kroppen är ej mer hårbevuxen än de hvites, knappt nog
så mycket.
De svarte vid Herbert river hafva mycket klen skäggväxt; de
rycka också ständigt ut de få skäggstrån de ha. I det öfriga
Australien får man icke sällan se män med vackert skägg. Hår och skägg
är hos australnegem icke groft; det skulle vara vackert och glänsande,
om folket vore litet mera renligt.
Den egendomliga lukt, som säges i så hög grad följa med de
svarte, kunde jag aldrig finna kom sig af annat än svett. En liknande
lukt sprider ju ofta äfven den hvite, som ej är renlig, men det måste
medgifvas, att den hos australnegrerna är mycket starkare och
uppblandad med lukten af smuts och rök samt af fett, jordfärger och
dylikt, hvarmed de ständigt smörja in sig.
Australnegrerna kallas svarte (blacks), men de äro egentligen choko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
