Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna», ben-fratelli (af ital. fate bene, gören godt, ett tillrop hvarmed
ordens stiftare Joh. Colabita begärde penningbidrag), m. fl. Någon,
gång kunna ett par tillfälligtvis uppsnappade stafvelser eller t. o. m.
endast några ljud upphöjas till rang af folknamn. I detta afseende
påminna vi om urinvånarna på Godahoppsudden, koi-koin, hvilka
holländarna kallade hottentotter, efter två af deras mest karakteristiska
smälljud (hott + tott). En wallachisk folkstam på Balkan-halfön,
lydande under Rumänien, kallas zinzarer på grund deraf, att den er- .
sätter fscfte-ljudet med z och följaktligen säger zinz (räkneordet ’fem’)
i st. f. tschintsch. Greker och sydslaver kalla dem häzowlacher,
hvilket ordagrant betyder ’haltande wallacher’. Ett nästan komiskt
exempel på huru ett missförstånd kan alstra ett namn utgör
Yucatan-halfön i Centralamerika. När spaniorerna 1506 landade vid dess
kuster, frågade de indianerna hvad deras land hette. Dessa, som ej
för-stodo främlingarnes ord, svarade juca tan? ’hvad sägen I’? hvilket
uppfattades som svar på frågan och vållade, att man ögonblickligen
faststälde det som landets namn. Förloppet påminner om komedien
»De båda döfve» med sin »herr Vasanh (Hva sa’ ni?).
Det ord, som nyttjas såsom bejakande interjektion, tjenar i. de
romanska språken ej sällan till att bilda namn på länder och folk.
Det sydfranska oc (lat. hoc, ’just det!’) har framkallat namnet på
provinsen Languedoc (egentl. ’langm (Toc), liksom det gammalfranska
langue cTdil (det senare ordet numera motsvaradt af oui) har sin
grund i den nordfranska jakande interjektionen oil (lat. hoc illud, *just
detta!’). Med dessa begge uttryck kan sammanställas Dantes
omskrif-vande benämning på Italien »il bel paes dove il si suona» (det
sköna land, der ja’ uttrycke3 med ’sí).
Det är intet tvifvel underkastadt, att ju grekerna benämnde
främmande folk barbarer (ftåpftapoi) derför, att dessa senare tycktes dem
tala ett obegripligt språk. Ordet är nämligen det sanskr. barbara,
lat. balbus, som egentligen betyder ’stammande’ och här tages närmast
i bemärkelsen: ’en som pratar rotvälska’. Ett motstycke härtill är
fransmännens användning af verbet bretonnen’ eller parler bret i
betydelsen tala ett obegripligt språk, ’stamma’, ehuru det egentligen
endast betyder ’tala bretonska’ (den kymriska dialekten i Bretagne).
Ur det ofvannämnda ordet barbarer har folknamnet berber,
nord-vestra Afrikas urinyånare, framgått. När osmanerna under loppet af
16.de århundradet utsträckt sitt välde öfver Atlas’ bergsystem och
från dessa landsträckor börjat ett organiseradt sjöröfveri, uppkom i
vesterlandet namnet Barbaresk-staterna eller Berbet’iet såsom
gemen-► sam beteckning för Alger, Tunis och Tripolis, de tre röfvarstaterna.
Namnet är fullt motiveradt af den barbariska despotism och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
