Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde jag till »The administrator general» mr Janssens, som skickade
det till general Strauch i Bruxelles.
Sålunda lefde infödingarna vid Stanley Falis under hela sista året
af min vistelse derstädes i lugn och fred med araberna, under det att
min vänskap med dessa senare dagligen tillväxte.
Också har mr Deane sjelf i det bref han till mig öfverlemnade, då
han efterträdde mig, förklarat »att mitt förhållande till så väl infödingar
som araber var utmärkt».
Att han sålunda nu, för att försvara sig sjelf, söker nedsätta mig
genom att förneka hvad han förut i skrift sagt, kan väl icke skada
någon annan än honom sjelf.
Då jag till öfverste de Winton, som en tid var Stanleys
efterträdare i Kongostaten, rapporterade om arabernas våldsamma uppträdande
under Tipu Tips befal, och att de, som jag förut beskrifvit, hotat taga
stationen, samt derför begärde mera folk till dess försvar, skickade han
upp mr Deane jemte 40 man till stationens förstärkning. Deane hade
dessutom order att taga högsta ledningen öfver stationen. Detta sade
öfverste de Winton, att han gjorde, icke derför att han hade någon
anmärkning alls mot mig, utan emedan han sade sig veta, att Deane var
en ytterst erfaren man.
Denna förstärkning ankom emellertid först sju månader efter sedan
jag begärt den, och jag hade under tiden ingått fullkomlig fred med
araberna, hvilkas språk jag talade och hvilka jag dessutom kände och
litade på så väl, att jag kunnat åtaga mig att stanna ensam i stationen,
utan någon försvarare alls. Deane deremot var fullkomligt obekant med
förhållandena på platsen, både i afseende på araber och infödingar, och
talade ej heller deras språk, hvilket jag anser vara alldeles nödvändigt
för en chef på denna station.
Deane, som på resan till Stanley Falls blifvit sårad, måste
återvända tillbaka utför floden, hvadan stationen stod under mitt befal, tills
jag i februari 1886 anträdde min hemresa.
Om mr Deane såg slafvar ledas sammanbundna hals vid hals, så
måtte det ha varit efter min afresa ifrån Stanley Falls, ty det hände
ej under sista året af min vistelse derstädes.
Deremot har mr Deane alldeles rätt i att araberna ofta i stora
skaror helsade på min station — vi voro ju de allra bästa vänner; jag
hade sålunda intet skäl att drifva bort dem. Dessutom var jag högst
intresserad af deras samtal och berättelser. Att de gå beväpnade är en
sed hos dem, som h vark en mr Deane eller någon annan kan »göra slut
på genast».
Den kanot, som mr Deane talar om, hade jag fått till present af
araberna på grund af den vänskap, som emellan dem och mig var
rådande. Vid min ankomst till stationen fans der ingen kanot, då
deremot araberna hade hundratals sådana. Om de nu någon gång begärde
att få låna denna min kanot, hade jag ju eå mycket större skäl att
bevilja dem det. Till fastlandet och Bokumus plantager hade de
hundratals vägar både till lands och vatten, hvadan jag anser, att det varit en
stör dumhet och oförsigtighet att vägra dem min kanot, då den någon
gång begärdes.
Ville sålunda mr Deane helt och hållet drifva bort araberna ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
