Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapnets förfärdigande nedlägges blott litet arbete. Det är omkring 2
fot långt, och på 8—10 meters afstånd kan infödingen dermed temligen
säkert träffa sitt mål. Det faller af sig sjelf, att det endast är mindre
djur, som kunna dödas på detta sätt. Såsom jagtvapen är kastklubban
infödingen till mycken nytta också på annat sätt; den smala ändan
använder han nämligen till att lösbryta och upphacka jorden med, då
han med händerna gräfver ut bandi kuter, råttor, rötter och dylikt; med
den söker han efter ägg i talegallans märkvärdiga bo, och med sin
»nolla-nolla» slår han också undersökande på träden samt utgräfver
larver ur de murkna stammarna. Kastklubban är det vigtigaste
vapnet i striden, det brukas mycket vid fäktningar.
Det är egendomligt, att ett så lågt stående folk som
australneg-rema uppfunnit bumerangen, hvilken som bekant utmärker sig
derfor, att den återvänder till den, som kastat densamma, såvida den
icke träffat något på vägen.1 Den är ett krokigt, temligen platt och
smalt trävapen, vanligen, ehuru icke alltid, förfärdigadt af hårdt och
tungt material, oftast af myall (Acasia penduJa). Den bästa jag
påträffade och som jag sjelf kastade, var dock af ett lättare träslag.
Bumerangens böjning måste vara naturlig och ligga i sjelfva virket;
den närmar sig en rät vinkel, men jag har aldrig sett någon med så
stark böjning, att den verkligen uppgått till en rät vinkel.
Den ena sidan af bumerangen är alldeles flat, den andra
obetydligt rundad, och ändarna äro trubbigt tillspetsade. Att bumerangen
har den egenheten att vända tillbaka beror derpå, att den är likasom
vriden, så att ytorna vetta åt olika håll. Denna vridning bibringas
bumerangen derigenom, att den först hålles i vatten och derefter
upphettas i askan, hvarpå den böjes. Vridningen måste då och då
förnyas, ty den går stii.ndom tillbaka, i synnerhet om träsorten är lätt.
Det är för öfrigt icke någon starkt påfallande oregelbundenhet i
bumerangens plan. Hos andra stammar, t. ex. i vestra Queensland,
finnas många bumeranger, som äro alldeles plana, men dessa komma
icke heller tillbaka (fig. 5—7). De äro afsedda att brukas i krig eller
vid jagt; de nyttjas sålunda för att inkastas bland de duf- eller
andflockar, som förekomma i de vestliga distrikten af Queensland.
När en svart skall kasta bumerang, griper han med högra
handen om dess ena ända, som vanligen är gjord något ojemn för att
gifva bättre fäste, och för vapnet uppåt-bakåt på det sätt, att
bugtningen vändes bakåt. Han håller den hårdt fast, springer ett par
1 När d;r Anton Nyström i sin »Allmäu kulturhistoria», sid. 167, säger om
bumerangen, att den är »ett krokigt trästycke, som kastas mot villebrådet, men
be-skrifver en s&dan rörelse i luften, att det kan återvända till jägaren», så är detta
sant endast om det tillägges: »så framt det icke träffar sitt mål».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
