Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exempel ur det nuvarande eller forna hottentottspråkbruket, utan
allenast på en sinnrik konjektur af d:r Hahn, hvilken finner begreppet
»röd» ligga nära begreppet »sårad», emedan ett sår är rödt, samt anser
»goab», som äfven kan betyda »den anländande», för ett mycket
passande namn för morgonrodnaden. Ett annat försök är gjordt
med afseende på nordamerikanska indianers mytologi.
Algonkin-indianerna dyrka haren såsom verldens skapare och
menniskosläg-tets uppfostrare under namn bl. a. af Michabu. Enär i detta namn
ordet »vabu» (= hare) ingår, men stammen »vab» äfven betyder hvit,
antager d:r Brinton,1 att algoukinerna ursprungligen dyrkat »det hvita
ljuset», men genom en missuppfattning blifvit förledda att i stället
egna haren sin hyllning.
Åsigten om myternas uppkomst genom språkets makt öfver
tanken har icke af Max Muller sjelf någonstädes blifvit på ett så
koncist sätt framstäld, att hans ord kunnat här i sin helhet återgifvas;
min redogörelse här ofvan är ett kort sammandrag af hvad han
utförligt och flerstädes yttrat. Då det nog kan hafva händt mig att
missuppfatta hans mening i något afseende (hans stil synes mig icke
lika klar som den är färgrik) eller att utelemna något vigtigt, så vill
jag ordagrant meddela ett styck q ur en skrift af en synnerligen
framstående anhängare af hans teori, fransmannen Bréal,2 emedan jag
ingenstädes funnit teorien så kort och klart sammanfattad.
Han frågar först, huruvida mytologiens fabler i begynnelsen varit
föremål för verklig tro. Härpå svarar han nej. »Aldrig», säger han,
»har menniskoslägtet i dess barndom, huru lifliga och poetiska de’
första yttringarna af dess inbillningskraft än må hafva varit, kunnat
betrakta det jorden vattnande regnet såsom mjölk af himmelska kor,
ej heller det åskdigra molnet såsom ett eldsprutande odjur, ej heller
den sina strålar utsändande solen såsom en kämpande gud,
afskju-tande pilar på sina fiender, ej heller åskans mullrande såsom dånet
af egiden skakad af Jupiter, ej heller vårsolens första glöd såsom
guldregnet nedfallande öfver Danae. Hvarifrån komma då dessa bilder,
som återfinnas i den uräldsta poesien hos alla folk af den ariska
stammen? Jo, från språket, som skapar dem af sig sjelft, utan att
menniskan ger akt derpå. Språkets makt öfver tanken, i allmänhet
föga beaktad och i forntiden ej anad, är icke desto mindre af den
allra största betydelse; man kan jemföra språket med ett glas, som
våra föreställningar genomgå och hvars färgskiftningar de antaga. Yana
vid detta medium, ge vi så föga akt derpå, att, till och med innan
vi uttrycka en tanke, den i vår själ tar färg af språket.
1 Brinton, Myths of the new world, New-York 1876.
8 Mélanges de Mythologie et de Linguistique. Paris 1873.
Ymer 1887,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
