Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men väl dess skaft, hvilket ock ej sällan »krusas» af Tornio-lapparna
ehuru i helt olika mönster. Ornamentik, »krusning», oftast stilfull,
men olika i olika lappmarker, anbringas dessutom på de flesta af
renhorn eller renben gjorda föremål, såsom skedar, nålhus, bindnålar,
kosor (dryckesskopor), käppskoflar och dylikt mera; åtskilliga sådana
småsaker göras äfven af trä och krusas. Dock finnas (numera) hela
stammar, hvilka ej alls förstå sig på eller idka krusningskonsten.
Bland de egendomligaste bruken hos den nordöstra gruppen af
lappar är rákas eller ett af tunnare tyg gjordt litet sof- eller
myggtält, som man inuti kåtan spänner öfver sig under natten. Dessa
miniatyrtält, som likna de så kallade Spetsbergstälten, äro vanligen
afeedda för två personer, så att man och hustru hafva ett gemensamt,
pigorna ett, o. s. v. Bruket synes af Castréns beskrifningar hafva stor
utbredning bland de ural-altaiska folken i norra Europa, men går —
besynnerligt nog — inom Sverige ej längre än till nordöstra gränsen
af Lule lappmark.[1]
Den som känner hvarje detalj i en fjäll-lapps kåta, finner snart,
att stammarna ofta skilja sig något litet från hvarandra i sjelfva sättet
att slå kåtan[2] — så t. ex. brukar ingen Gellivare-
eller Jukkasjärvi-lapp det smala tvärträ, kalladt vuoddjem, mellan de böjda så kallade
otnores uti kåtans stomme, som alltid återfinnas hos Jokkmokkslappar
m. fl. Men någon mera väsentlig skilnad i detta hänseende synes icke
finnas mellan de bägge grupperna, hvad fjäll-lapparna angår.
Skogs- och fiskarlapparna inom Tornio lappmark känner jag ännu för litet,
att med visshet yttra mig om, men jag har tyckt mig finna hos några
af de senare en tendens att vid kåtans byggande närma sig den
nordnorska och ryska, mera halfsferiska gamme-typen.
I afseende på ren-kulturen finnes eh påfallande skilnad mellan de
bägge grupperna: Tornio-lnpparna förstå ej eller bry sig ej synnerligen
om ostberedningen, som hos alla de sydligare lapparna har en så stor
ekonomisk betydelse. Undantag torde väl finnas, men få. Det är ofta
med ett visst förakt en jukkasjärvi-fjällapp (jag afser blott fjällapparna)
talar om Gellivare lapparnas »smutsiga ost» — och dock äro de senare
i allt vida mera renliga än de förre. Det må anmärkas, att äfven
finnarna i dessa trakter ej synas förstå mjölkens beredning till ost.
I allmänhet kan man säga, att de nordöstra lapparna stå lägre i
odling och civilisation än de sydligare samt göra på främlingen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
