Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej långa. Jag gjorde fruktlösa efterforskningar efter den gamla
forntida staden, om hvars ruiner padren i Quiché hade berättat för
Stephens femtio år förut. Ingen visste något derom. Detta betyder
dock icke så mycket, ty ruiner kunna finnas gömda i urskogen, dit
den hvite mannen ännu ej hunnit, och indianen, äfven om han vet
något derom, tiger som muren. Jag hade äfven tänkt resa till en
liten by norr om Coban, kallad San Pedro Carchå, för att eftersöka
några indianska manuskript, som sades vara förvarade nos byns
myndigheter, men öfvertygad om att jag ingenting kunde uträtta utan
att vara försedd med en regeringsorder, afstod jag från företaget, så
mycket hellre Bom tiden var synnerligen knapp för mig att hinna
ned till Panzos vid Polochicfloden, der jag ämnade gå ombord på en
liten ångare och fara nedåt hafvet. Jag telegraferade åt alla håll och
kanter, för att om möjligt få reda på när ångbåten skulle gå, men
fick aldrig något svar, ty linierna voro oklara, hvilket i allmänhet
tycktes vara fallet. Det enda jag fick reda på var, att båten aldrig
gick på den utsatta tiden. Jag hade beräknat, att det skulle taga
mig ungefär 7 dagar att hinna ned till Panzos, och då det i alla
hänseenden var bättre att komma för tidigt och få vänta, än att komma
för sent, så packade jag snart mina persedlar, lastade indianerna och
satte mig i väg en vackar dag i soluppgången.
Det hade regnat under flere nätter, och vägarna voro ingalunda
de bästa. Mellan Coban och Panzos fans visserligen en körväg, men
de vagnar, som forslade kaffe m. m. ned till ångbåten, hade så fårat
densamma, att den var nära nog ofarbar. Närmast kring Coban var
gyttjan odräglig, men allt efter som vi kommo längre bort, blef
marken sandigare och vägen bättre. Mitt mål för dagen var en liten by
kallad San Christóbal, vackert belägen vid en liten alldeles rund sjö,
inbäddad mellan kullar, på hvars toppar ännu syntes urskogen med
sina snörräta träd. Den närmaste vägen till Panzos förde oss tillbaka
till Taltic, der jag ämnade ånyo stanna en dag för att företaga en
färd upp i urskogarna på toppen af bergen. Då vi på eftermiddagen
hunnit fram, slogo yi oss ned på vår gamla plats under skjulet
utanför kyrkan, och mottogos af don Emilio Gonzåles som gamla bekanta.
Då jag just var färdig att somna i min hängmatta, fick jag höra ett
buller som ett aflägset åskdån. Det kom allt närmare, och snart
fingo vi veta att det härrörde från en hel mängd indianer, hvilka buro
en af de ståltrådskablar, som vi hade sett vid vår utfärd från
Guatemala. Som det just började regna, släppte alla kabeln och skyndade
sig att få tak Öfver hufvudet. De packade sig in i alla hål och vrår,
och äfven vi fingo maka åt oss. Då vi nämligen hade litet glöd qvar
i vår lägereld, kom en hel mängd till oss för att värma sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
