Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förföll icke allenast oangenämt, utan omöjligt. Så till vida hade dock
lyckan varit mig synnerligen bevågen, att regnet, som under vanliga
år är öfverväldigande, detta år knappast gjort sitt inträde. I stället
för att hafva regn hvarje dag vid 12-tiden, hade vi endast haft regn
nattetid samt långt ifrån hvarje natt. Vägarna voro derför ännu i
temligen godt skick, men vädret kunde i hvarje minut ändra sig, och
vi kunde när som helst v^inta att blifva »inregnade».
Vägen eller rättare stigen öfver Sierra del Mico var ytterst brant,
och värmen ytterst tryckande, alldeles som i ett ångskåp. Svetten
icke dröp utan rann i strömmar, och vid hvart hundrade steg måste
vi hvila. Värmen i skuggan gick upp till 125° F., i solen var det
brännande.
Skogarna kring vägen voro dock makalösa, och rikedomen på
trädartade ormbunkar var större än jag sett någonstädes, men arterna
voro desamma som dem jag iakttagit i Coban och Taltic. Vägen hade
blifvit betydligt förbättrad sedan Stephens tid 1839, men var ännu så
usel, så trång, så full af lera och vattengropar, att man måste hafva
Jobs tålamod för att taga sig fram. Men det gick mycket bättre än
jag hade väntat, och då vi vid elfvatiden stodo på högsta punkten af
vägen, och sågo framför oss och under oss den stora Motagua-dalen,
med sin slingrande flod, sina djupa skogar och sina blånande
bergssträckningar, försvann all trötthet. Luften blef med ens mycket
torrare, värmen angenäm, och en frisk vind svalkade oss. Med ett ord,
klimatet på hvardera sidän om Sierra del Mico var helt olika. Vägen
bar nu utföre, vi passerade genom flere små byar. Naturen förändrade
sig med hvarje steg, fuktigheten försvann alldeles, marken blef torr
och hård, löfträden efterträddes af tallar, och då vi om qvällen hunno
fram till Quirigua, kunde vi lika gema, hvad naturen angår, hafva
varit någonstädes i det torra Californien.
En fattigare, uslare, smutsigare by än Quirigua har jag ännu icke
sett, och ju mindre beskrifning desto bättre. Cabildon var icke
mycket bättre än en svinstia, der grisarna sprungo in och ut, och
kommendantens boning var endast en usel liten koja. Kommendanten
sjelf var en liten tjock neger, med alldeles grått hår, men en artig
och ytterst förekommande man. Toriellos an befallning hade sin
verkan, och han skaffade mig vägvisare till ruinerna eller fornlemningarna.
Tidigt om morgonen voro vi på benen, lemnade allt vårt pick
och pack i kommendantens .hus, samt togo endast med en ritbok
och en studsare; mina mo&os hade alltså ingen börda att klaga Öfver.
Bym Quirigua är belägen lat. N. 15° 15’, long. V 89° ungefär
12 eng. mil från Motaguafloden, samt mer än tusen fot högt öfver
vattnet. De fornindiska ruiner, hvilka fått sitt namn efter byn, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
