Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknar omkring 300, under det zuluernas kraaler eljes omfatta i
medeltal endast 4 å 12 hyddor. De sistnämndas beskaffenhet är
öfver-allt väsentligen densamma. Till formen snarlik en bikupa, är
gräshyddan sä hög, att en reslig man väl kan stå rak i dess midt.
Genom ing&ngen, som i visst afseende påminner om lapparnas kåtar,
måste man krypa in, och som intet spår till möbler skönjes i hyddan,
måste man slå sig ned så godt man kan på det af torkad kogödsel
tillverkade »golfveta och så mycket som möjligt söka glömma den
obehagliga rök, som genast på ett pinsamt sätt angriper ögonen, då intet
annat aflopp finnes för densamma än den låga ingången.
Vid vår ankomst till Usutu erforo vi, att Dinizulu sjelf var ute
på jagt, men att han snart väntades åter. Det gälde sålunda att
vänta tills vidare, och under denna tid hade vi rikt tillfälle att
beskåda kungakraalen och dess omgifningar samt meddela oss med de
många höfdingar och kungatjenare, hvilka bestormade oss med
allehanda frågor och ansökningar om gåfvor. Kungakraalens inre, af en
tömhäck omgifna del är afskild för den kungliga familjen, och här
bo, utom Dinizulu sjelf, hans faders enkor och öfriga barn. Vid
besöket i denna s. k. isigodhlo inbjödos vi på frukost "i os tvenne af
Cc-tywayos enkor. Måltiden, som naturligtvis intogs i en vanlig
gräshydda, var af enklaste beskaffenhet och bestod af sur mjölk (i
parentes 8agdt så sur som ättika) och deri strödda kafferkorn (amabele).
Kort efter frukostens slut återkom Dinizulu från sitt jagtnöje,
åtföljd af sin farbror Undabuko. Vi anhöllo då genast om företräde
och mottogos derpå i konungens gräshydda. Då vi kröpo in’ den ene
efter den andre, ropade vi vid ingången, enligt bruket vid
zulukonun-gens hof, DabisUa (— fiendens man, d. v. s. du är fiendens
öfver-man), det hyllningsord hvarmed monarken tilltalas. Derpå satte vi
oss enligt etikettens fordringar alla tre tyst på marken, till dess den
unge konungen sjelf inledde samtalet genom helsningen Sanibona
(= jag har sett er). Dinizulu, som hade ett ungdomligt och
tilltalande utseende, satt till venster i hyddan på en liten gräsmatta och
hade ingen annan beklädnad än den till en lifgördel sig inskränkande
nationaldragten jemte en liten rödbrun sjal kastad öfver skuldrorna.
Till höger i hyddan hade Undabuko intagit sin plats, och vid hans
sida satt en kungatjenare, som under audiensen pligtskyldigast
instämde i allt hvad konungen behagade yttra.
Det är en ganska allmänt iakttagen sed, att, då besök göres hos
en afrikansk monark eller höfding, man medför till honom någon
gåfva såsom hyllningsgärd. Hade vi på förhand vetat, att vi under
våra resor i Zululandet skulle sammanträffa med konungen, skulle vi
helt visst hafva för honom inköpt någon lämplig present. Nu då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
