Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanisk verksamhet, och der bortom på östra sidan en öde pimstensslätt,
benämnd Kaingaroa. Vester ut möter ett af urskog betäckt vulkaniskt
område, bestående hufvudsakligen af trakytiska bergarter. Mellan
dessa båda höjdsträckor flyter floden Waikoto ur Tauposjön under idel
forsar genom en terrassdal, ur hvilkens talrika sprickor och håligheter
heta källor tränga fram.
Vid Orakeikorako, der Waikato öfvergifver sitt nordostliga lopp
för att antaga hufvudriktningen mot nordvest, möter ett bland de
egendomligaste skådespel, som Nya Zeeland har att bjuda på. I ilande
fart störtar sig floden genom en trång, djupt inskuren terrassformig
klippdal. Vid stränderna stiga hvita ångmoln upp från heta kaskader,
som falla ut i floden, och från trattformiga, af bländande hvit till
ljus-brun kiselsinter omgifna hål fulla af kokande vatten. Här stiger en
rykande fontän i höjden och sjunker åter ned, der höjer sig på ett
annat ställe en vattenstråle, som äfven den upphör, nu börja två andra
att spela på samma gång, och så fortfar det omvexlande skådespelet
oupphörligt. Från den punkt, der Hochstetter skådade ut öfver
floddalen, räknade han 76 dylika vattenbäckar, och detta var endast en
obetydlig del af hela området, som sträcker sig på båda sidor om floden
1 engelsk mil längs densamma. Den bild, som här meddelas, kan
endast lemna en svag föreställning om det storartade och egendomliga
i denna företeelse (fig. 1).
En bland de större källorna, Puia Tuhi-tarata beskrifves af
Hochstetter på följande sätt: »Afloppet ur en med ljusblått skimrande vatten
fyld källa bildar en ångande kaskad öfver en kiselsinteraflagring,
nedstigande mot floden i terrasser, hvilka glänsa i brokig färgvexling, hvitt,
rödt och gult» Samma skådespel upprepas vidare på 5 ä 6 ställen
inom området.
I närheten finnas slamvulkaner, eller rättare slambrunnar fylda med
ett af jernoxid rödfargadt slam, ur hvilket stora, sega gasblåsor
uppstiga, hvilka vid sitt sönderspringande utveckla en stinkande svafvellukt.
Nästa större samling af heta källor möter vid Pairoaberget. Detta
höjer sig f tvärbrant vid dalens vestra sida och är den qvarstående
väggen efter en här försiggången storartad förkastning, vid hvilken
hela det nuvarande dalområdet sänktes.
Denna forkastningslinie kan för öfrigt följas utmed hela dalgången
mellan Taupo- och Tarawerasjöarna. På den i samma sträckning
liggande Waihorapa-platån går en öppen, djup springa omkring 1 mil
alldeles parallelt med Pairoaspringan. Men icke nog härmed, den stora
sprickan, efter hvilken förkastningen egt rum, fortsätter till obekant
djup under dalbottnen och gifver sig till känna genom de heta källor,
som ligga i rät linie utmed henne. Längs hela Pairoakedjan ryker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
