Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i och för sig svaga grunden, som närmast kunde liknas vid den
halfläkta skorpan öfver ett djupt sår. Den ena partikeln efter den andra
har utlösts ur berggrunden af ångorna och vattnet, för att af dessa föras
upp till ytan och der åter afsättas i fast form, hufvudsakligen som
kiselsinter. Man skulle kunnä kalla hela denna procedur
berggrundens preparation för ett siort utbrott. På större eller mindre sträckor
hafva stöden för den ofvanliggande berggrunden på detta sätt
underminerats ända tills de rasat ihop genom den stöt, som inträffat vid
expansionen af samlade öfverhettade vattenångor, eller gifvit efter för
trycket af de oupphörligt ökade kiselsinterlagren. Den närmaste
följden af dessa mera lokala verkningar är en sättning i berggrunden, som
i sin ordning alstrar en jordstöt. Hela det vulkaniska området
här-städes var också i verkligheten utsatt för täta jordbäfningar, så att
ingen månad förgick utan att en eller flere stötar förnummos.
Ombyte af plats för de uppträdande heta källorna, liksom stegring och
aftagande i deras verksamhét, hörde likaledes till de vanliga fenomenen.
Slutligen skulle det ögonblick komma, då ett sammanträffande
af flere eller allä de verksamma orsakerna till dylika rubbningar och
en stegring af deras kraft förenade sig till att åstadkomma en större
katastrof — och så försiggick den länge förberedda stora explosionen,
som söndersprängde Tarawerabergets klippspetsar och öppnade dess
sedan urminnes tider igenstoppade kommunikation med den på djupet
ännu qvarlefvande vulkaniska härden.
Den af Dr Hector framstälda ordningsföljden mellan de båda
största tilldragelserna, utbrottet vid Tarawera och den slutliga
tillintet-görelsen af Rotomahana med dess omgifningar, kan nog ega sin
riktighet, men en fråga är om icke vissa förändringar vid Rotomahana
före-gingo explosionen vid Tarawera. Rotomahana var, såsom förut
framhållits, så underminerad, att det icke kan hafva erfordrats några allt
för starka påtryckningar för att grunden der skulle gifva sig, och de
oupphörligt återkommande stötarna mellan kl. 12 och 2 måste anses
fullt tillräckliga för att åstadkomma åtminstone ett partielt insjunkande
af denna sjös botten, liksom de båda närbelägna små sjöarnas.
Härigenom böra de mot djupet nedträngande vattenmassorna hafva erhållit
icke obetydliga förstärkningar på detta håll.
Efter omkring 2 timmars tid hade de så samlade vattenmassorna
kommit till en punkt, der hettan alstrade en plötslig öfvergång till
ånga, och nu — kl. 2,io f. m. — inträffade den af ett starkt dån
åtföljda fruktansvärda stöten, som hade till följd att Tarawerabergets
toppar sprängdes i luften och att den påträngande massan af vattengas
genom de vid denna explosion öppnade remnorna tog sig väg ut, i sitt
18
Vmtr 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
