Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sin bestämmelseort genast bud till zulukonungen med begäran att
få köpa den af hans företrädare ödelagda delen af Natallandet. För att
närmare aftala om köpet inbjöd nu Dingane 70 bönder till sin kunga
-kraal, der de blefvo väl mottagna och öfverenskommelsen afslutades.
Under förevändning att visa boers de beryktade zuludansarna lockades
emellertid dessa, sedan de såsom tecken till förtroende lemnat sina gevär
och . hästar, att inträda inom kraalens vidsträckta kreatursinhägnad och
blefvo här till sista man förrädiskt dödade. Ej en enda undslapp för
att till sina i Natal qvarvarande landsmän öfverföra en varniDg för
kaflf-rernas öfverfall. Med en här af 40,000 vilda krigare öfverrumplade nu
Dingane de intet ondt anande boers, men blef dock af dessa tillbaka
slagen. På boers’ sida kostade detta öfverfall 600 män, qvinnor och
barn lifvet; och den plats, der det skedde, kallas ännu med anledning
deraf Weenen (»gråt»). De hvites hämd lät ej länge vänta på sig; de
inföllo i Zululandet, besegrade konungen och tvungo honom att åt dem
afstå Natalkolonien, hvilken de dock ej lyckades göra till en
sjelfständig republik, utan år 18’45, efter ett fruktlöst krig mot engelsmännen,
måste se förklarad fór en engelsk kronkoloni.
Kort efter dessa händelser fick Dingane dela sin broder Tyakas
öde, i det äfven han blef mördad af en yngre broder, Umpande, hvilken
efter en regering, utmärkt för vänskapliga förhållanden till boers, år
1873 efterträddes af sin son, den bekante Cetywayo. De löften denne
vid sitt anträde till regeringen aflade till de engelska myndigheterna,
att regera efter mera menskliga principer, blefvo snart brutna, och då,
med anledning deraf förhållandena blefvo allt mera spända, uppstod det
bekanta zulukriget, som efter vexlande framgång slutade med sir Garnet
Wolseleys seger vid ölundi, Cetywayos fångenskap och zulurikets
fullständiga upplösning. Den utväg segraren nu tillgrep, att dela landet
mellan 13 af hvarandra oberoende höfdingar, medförde snart de
sorgligaste följder i inbördes krig och blodsutgjutelser, och ej bättre blef det,
sedan man, fór att råda bot härpå, efter en tvåårig fångenskap insatte
Cetywayo i hans förra värdighet. Lika litet som man lyckats imponera
pä denne genom att under en resa till England visa honom hans
besegrares rikedom och styrka, lika litet förmådde han i sitt land återvinns
sin forna prestige. Cetywayo besegrades a£ en bland sina motståndare,
måste fly in på engelskt område och afled här i febr. 1884 under
omständigheter, som göra det antagligt, att äfven han delat så många af
sina företrädares öde att blifva bragt om lifvet af en broder. Sedan
den döde konungens anhängare till hjelp inkallat boers från Transvaal,
gestalta sig fór närvarande förhållandena i Zululandet så, att detsamma
är deladt i tre delar: nämligen l:o) »Reserven», eller den del, som då
Cetywayo å nyo insattes i regeringen, under engelskt välde uppläts åt
de zuluer, som ej ville underkasta sig honom; 2:o) den af de
transvaal-ska boers bildade och förlidet år af England erkända »Nya Republiken» ;
och 3:o) det sjelfständiga zuluområdet, som står under engelskt
protektorat. I detta område herskar nu Cetywayos unge son, Dinizulu. Tal.
afslutade sitt föredrag med skildringen af ett besök i dennes kungakraal,
Usuta i nordöstra delen af Zululandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
