Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den knappast kan sägas hafva blifvit i senare tid upptäckt. Den
klassi-*ka literaturen, alltifr&n Hon\erus intill Virgilius och Lucretius,
innehåller mångfaldiga intyg om en tid, då jernet icke var kändt, utan alla
vapen och redskap voro förfärdigade af brons, och detta har af författarna
under de sista århundradena ingalunda varit förbisedt. Härtill kommer,
att man allt sedan 1600-talet här i Norden haft uppmärksamheten riktad
på de ur grafvarna upptagna bronsvapnen, och redan vid förra
århundradets midt insågs, att de tillhöra en tid, då jernets bruk ännu var
okändt. Jernåldern slutligen har ej kunnat upptäckas, enär den sä att
Häga ännu består. Den förste, som klart framstälde dessa tre perioder
och deras ordningsföljd i förhållande till hvarandra, var dansken Vedel
Simonsen 1813, h varefter hans mening utbildades af C. J. Thomseu i
Kjöbenhavn, hvilken redan 1830 hade sitt system fullt färdigt och alltså
kan betraktas som den vetenskapliga fornforskningens grundläggare. De
båda tyska forskare, åt hvilka man nu vill tillmäta denna ära, uppträudo
deremot först efter sistnämnda år. Det från tysk sida gjorda försöket
ått frånhända den skandinaviska norden prioriteten i afseende på
uppställandet af treperiodssystemet kan alltså ej anses vara berättigadt.
Bibliotekarien K. W. Dahlgren höll derefter ett föredrag om dr
Wilhelm Junkers och Emin Paschas resor och forskningar
i Sudan.
Tal. påpekade, att det var det urgamla problemet om Nilens tøllor,
som först till dessa trakter lockat en allt mera växande ström af forek
-ningsresande, i hvilkas spår sedermera köpmännen hade följt, men då
dessas affarer här rört sig om en vara, som mer än någon annan borde
betraktas som kontraband, nämligen menniskan sjelf, så hade bemödandena
att undertrycka den skändliga menniskohandeln i sin ordning framkallat
händelser, uti hvilka afrikanska stormäns maktbegär och roflystnad, de
europeiska nationernas täflan om herraväldet öfver en af verldshandelns
hufvudvägar och den religiösa fanatismen hvar i sin mån spelat en mer
eller mindre ingripande rol. Tal. redogjorde derefter i korthet för
fortgången af forskningarna angående den hemlighetsfulla flodens ursprung;
huru forntiden uttömt sig i gissningar deröfver, huru den expedition,
som redan under kejsar Nero afgick uppför Nilen, utan resultat måst
vända tillbaka, samt att. slutligen den store alexandrinske geografen
Ftolemæus på en annan väg, nämligen från Afrikas ostkust, om
Nilkäl-loma vannit upplysningar, som i våra dagar pä ett märkligt, sätt
bekräftats. Det var först i medlet af förlidet sekel, som färderna uppför Nilen
åter upptagits, och härvid erinrades om dansken Norden (1 737), skotten
Bruce (1770) och om de fyra af Egyptens vicekonung Meheined Ali på
1830-talet utsända expeditionerna, under hvilka det sedan så vigtiga Chartum
aulades och det egyptiska väldet utsträcktes öfver Nilområdet inemot ö’ n. br.
Bland de talrika resande, som sedan den tiden besökt Sudan, förtjenade
Härskildt omnämnas engelsmannen Petherick, emedan han var den som
först gaf upphof åt den så vinstgifvande handeln med elfenben i «lessa
trakter, särekildt i landet kring Nilens biflod Bahr-el-Gazal och dess
.sydliga tillflöden. De muhammedanska köpmännen i Chartum började
emellertid derefter i stort bedrifva den ännu mera vinstgifvande slafhandeln,
hvars grasligheter snart väckte Europas uppmärksamhet, särekildt sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
