Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven om de egyptiska guldgrufvorna under nu i fråga varande
tid ega vi åtskilliga upplysningar.
Dessa grufvor lågo i den arabiska öknen, den ödsliga bergstrakten
mellan Nilen och Röda hnfvet. Det är qvartsgångama i dessa berg,
som föra guldet, och der sådana gångar ligga i dagen, finner man,
att de blifvit af forntidens bergsmän undersökta.
På två ställen hade dessa efterforskningar af guldsökare särskildt
haft framgång. Det ena af dessa ställen, och det torde hafva varit
härifrån som Egypten i äldsta tid erhöll sitt guld, låg, enligt
inskrifterna, i trakten af Koptos, alltså förmodligen vid den stora, öfver bergen
från hafvet ledande väg, som kommer fram till Nildalen vid nämnda,
något norr om Thebe liggande stad. Vid denna väg, i Wadi Foachir,
har man också funnit ett gammalt, öfvergifvet guldbergverk, som ännu
i dag har att uppvisa icke mindre än 1,320 arbetarehyddor, och som
följaktligen en gång måste hafva varit ganska betydande. Om också,
efter Wilkinsous sakkunniga utlåtande, detta i sitt nuvarande tillstånd
ej är äldre än från den ptolemeiska tiden, så har man dock skäl att
antaga, att grufvorna på detta ställe redan i mycket äldre tid varit
bearbetade.
De största skatterna kommo emellertid från det andra stället, en
bergstrakt, som låg mycket längre söderut, och som geografiskt redan
hörde till Nubien. Ett af de till detta distrikt hörande bergverken
har i vårt århundrade återfunnits af Linant och Bonomi. Den som
från Egyptens sydgräns rider fulla 17 dagsresor in i den vattcnlösa,
glödande bergsöknen, han påträffar vid ett ställe, som nu heter
Eschu-ranib, den ännu fullkomligt bibehållna anläggningen. Djupa schakt
föra in i berget, två cisterner uppsamla vinterregnens vatten, och
bredvid dem stå lutande stenbord, hvilka en gång tjenade till att vaska
guldet. Ungefär 300 stenhyddor ligga i dalen. I hvarje hydda står
ännu ett slags handqvarn af granit, hvarpå qvartsen maldes.
I våra dagar ligger stället ensamt och öfvergifvet. Intet låter oss
nu ana, att det är belastadt med tusendens förbannelser, och att det
har skådat scener af elände, såsom få andra ställen här på jorden.
Ty de menniskor, som för de egyptiska konungarnas räkning här bröto
»Nubiens guld», och som förr eller senare dukade under för den
fruktansvärda hettan i dessa dalar, de voro fångar. Wadi Eschuranib var
Egyptens Sibirien. Fängslade, utan kläder och bevakade af barbariska,
i deras språk okunniga soldater, måste de olyckliga arbeta här dag
och natt utan hopp om befrielse. Om deras undergång bekymrade
sig ingen, äfven de sjuka, lika väl som qvinnorna och gubbarna,
dref-vo8 af uppsyningsmannens käpp utan försköning till arbetet, ända tills
de, medtagna af ansträngningar, brist och hetta, funno den död, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
