Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägna Åkrarna för att uppspåra de sista bataterna och maniokrötterna.
Nattetid måste vi genom vakteldar och larminstrumenter afhålla
elefanterna från mift ensliga hydda, hvilkas annalkande i den eljest liflösa
ödemarken tydligt kunde förnimmas genom brakandet af nedbrutna
trädgrenar och kullvräkta bananstammar. Här låg jag fortfarande
sjuk och svårt lidande. Om natten delade jag hyddan med mina
tje-nare, under det jag sjelf låg sömnlös, lyssnande till hvarje ljud och
utdelande mina befallningar. Framför allt fruktade jag i de företa
veckorna, att Waganda under sina ströftåg skulle taga oss för Wanjoro.
En flagga betecknade äfven nattetid min hydda. Under de senare
veckorna blef emellertid min vistelse vid gränsen känd af
Waganda-folket, ty blott ett vidsträckt papyrusträsk skilde oss från dess område.
Jag hade ändtligen lyckats att dit afsända en af mina tjenare med
små skänker för gränsborna. Bref till missionärerna och till konung
Muanga tillkännagåfvo hvar jag uppehöll mig, och i dem bad jag
tillika, att man skulle skicka budbärare till mig. I Unjoro och
Uganda hade jag länge ansetts som död. Hvad jag upplefvat och lidit
under månader, ja år, då under ytterlig brist nästan hvarje dag
medförde nya sinnesrörelser, kan jag här blott i korthet beröra. Miss
tröstan om ett lyckligt slut på mitt företag omvexlade med åter
upp-spirande förhoppningar om en slutlig befrielse från allt elände. Nog
af, min begäran hos Muanga att få beträda hans land fann hos honom
gehör, sedan han genom sina spioner förvissat sig om, att jag,
i olikhet med dr Fischer och biskop. Hannington, väntade vid gränsen
utan något som helst följe af beväpnade. Ändtligen anlände folk från
konungen, och distriktchefen i gränsområdet fick befallning att ledsaga
mig till despotens residens. I korta dagsmarscher uppnådde jag efter
tio dagar det länge efterlängtade målet. I den engelska missionen
återhemtade jag mig snart under god omvårdnad. Muanga gaf mig
också tillåtelse att afresa till kusten. Dess förinnan lyckades det mig
att för en summa af 2,00U thaier tillsända Em in Bey tyg till kläder åt
hans soldater och tjenstemän. Jag erhöll det af arabiska köpmän mot
betalning i Zanzibar.
1 juli öfverfor jag sjön Victoria Njansa på 26 dagar, följande
vest-kusten under ständigt vidriga vindar. Från sjöns södra kust nådde
jag på 15 dagar Tabora, beläget vid den stora karavanvägen, som leder
från Tanganika-sjön till ostkusten. Tabora är en liflig, af
Zanzibar-köpmän besökt marknadsplats. Der träffade jag den bekante
central-afrikanske elfenbens- och slafhandlaren Tipu Tip, och derjemte en
tysk, som för ett handelshus i Hamburg inköpt elfenben i Tabora.
Vi bröto upp tillsammans till kusten i Tipu Tips följe. Sorger,
sinnesrörelser och ängsliga stunder skulle icke heller nu vara öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
