Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi lemnat bakom oss den stora orten Moäla, belägen i en
mindre dal, öfverfyld af palmer och bananer, inträdde ett mera sterilt
landskap, hvilket ej förändrade sig förr än vid marknadsplatsen
N’Kan-do N’Demba, der vi slogo läger vid en liten bäck, och hvarifrån vi
anträdde fttermarschen i riktning mot Lutete.
Det skulle blifva allt för långt att här uppräkna alla de byar, vi
genomtågade, eller beskrifva de små äfventyr en dylik resa städse för
med sig. I afseende på de förra hänvisar jag till kartan.
Första dagen hunno vi att tillryggalägga slätten och åter bestiga
skogshöjderna i norr. I brist pä vägvisare — Antonio hade lemnat
oss — togo vi miste om vägen och nedstego för andra gången till
samma slättland, der natten öfverraskade oss, och vi hvilade ut i byn
Banza M’Puta.
Här i dessa trakter syntes strömmen Lunsadi, som flyter ut i
Kongo strax nedanför Inkissi, hafva sina källor, liksom äfven det
vattendrag, hvilket, ilande förbi Moäla, löper ut i Inkissi ofvanför
XGöngolo. Detta »péle-méle» af åt alla håll rinnande vatten är vid
en så hastig öfverblick omöjligt att utreda. Vid Banza MTuta hade
vi samma höjdsträckning i vester, som förut syntes i söder, hvadan
den måste, som redan antydt är, gå i bågform.
Andra dagen försökte vi förgäfves, nordvest om byn Lofo, att vada
öfver Lunsadi; strömmen var allt för djup och stark. Vi måste
återvända till Lofo, samt tagande en lång omväg, söka en bro vid Luvaka,
der vi, trötta af dagens missräkningar, lägrade öfver natten.
De broar af små runda trädstammar, som man här och der finner,
bevisa ej litet till fördel för inbyggarnas företagsamhet. Närmare Kongo
och norr derom är en sådan lyx okänd.
De vid denna årstid starkt uppsvälda bäckarna och strömmarna
vålla mycket obehag och stor tidsutdrägt, men — tilläggom det —
mycket stoff för munterhet och löjliga händelser. För karavanens
barare är det ganska besvärligt. De måste först ofta vada med sina
bördor genom långa kärr, der vattnet står upp under farmarna, derpå
återvända för att hemta de hvite, som ridande på deras axlar äro för
några ögonblick i en skäligen hjelplös belägenhet. Det är omöjligt
att beskrifva det komiska i situationen, då t. ex. en enfaldig och
oskicklig inföding, vägvisare från Lofo, med en suck öfver sin
oförmåga och okunnig om, att han bar en docent från Lunds universitet,
släppte sin börda midt’ i det porlande vattnet.
Tredje dagen frukosterade vi i Itungua, onekligen den märkligaste
platsen på sträckan från Moäla till Lutete. Traktens förmögenhet var
i ögonen fallande, liksom äfven folktypens skönhet. Alla buro utmärkta
tyger och prydnäder af elfenben. Snidergevär sågos öfverallt, ja äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
