- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 8 (1888) /
151

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ma-Jongas skatter, och roligt är att höra de utrop af förvåning och
beundran de uppgifva vid åsynen af den mängd tyg, rom, gevär m. m., som
der möter deras blickar. Största förtjusningen uppväcker en pyramid af ett
par tusen säckar salt. Enligt deras föreställning är detta bevis på ofantliga
rikedomar, och vårt anseende och inflytande bland dem är i förhållande
derefter. Med våra 20 raska krumän beherska vi alla byarna vid och
i närheten af kusten. Till följd af deras goda disciplin och
arbetsam-bet ansågo bergsfolket dem i början för våra slafvar, och mer än en
gång hafva de begärt att få köpa några af dem. De ville icke tro,
att vårt folk utgjordes af frie män, ty,huru vore det väl möjligt, att
en man frivilligt åtoge sig en så sträng tjenstgöring? Sjelfva skulle
de icke göra det, om de också finge en aldrig så hög betalning.
Äf-ven deras slafvar utföra icke hälften så mycket arbete som våra
krumän. Numera har dock en betydlig förändring i åsigterna försiggått,
sedan vi lyckats att för längre eller kortare tid i vår tjenst fästa
Ba-kwileh- och på senaste tiden äfven Bombokofolk. De äro visserligen ej
så synnerligen dugliga arbetare, men man kan ej begära så mycket
af dem såsom varande ovana. Med en del har dock försöket utfallit
mycket tillfredsställande, och vi använda med hvarje år allt flere infödde
arbetare.

Fram på f. m. kommo byns alla höfdingar och förnämste män
för att hålla »palaver» om byns försäljning. Höfdingarna sutto på
stolar och pallar, som de medfört, och de öfriga packade sig stående
tillsammans, så långt gårdens utrymme det tillät. Jag öppnade
förhandlingarna med den förklaringen, att jag på deras egen begäran
kommit dit och att jag nu, efter att hafva sett byn, vore hågad att
köpa densamma och i så fall äfven börja handla med dem. Den
förnämste höfdingen redogjorde derpå för allt, som tilldragit sig sedan
Knutsons besök der, och slutade med en tacksägelse för det jag
kommit, hvaröfver alla vore mycket glada. Derpå följde öfverläggningen
om köpevilkoren och sedan vi enats om ett för båda parterna
antagligt pris, skrefvos och undertecknades kontrakten’. Höfdingen och
un-derhöfdingarna fingo hvar sin skänk och den förstnämnde derjemte en
skriftlig förbindelse på betalningen, som byn hade att fjorton dagar
senare hemta i Bibundi mot uppvisandet af nämnda förbindelse.

Sedan detta var undanstökadt, beredde vi oss att fortsätta marschen
till nästa by, trots befolkningens alla bemödanden att förmå oss att
qvarstanna till följande dag. Då de sågo alla sina öfvertalningsförsök
fåfanga, tillgrepo de ett medel, som enligt deras åsigt borde vara
ofelbart. De tillbjödo mig den största och fetaste kon i byn, om jag
ville uppskjuta min afresa. Som jag emellertid visste af erfarenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1888/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free