Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett stycke längre fram ldg byn Bonjari, som endast räknade ett
20-tal hos vid gatan. Calabarherrarna hade emellertid redan försvunnit.
Som folket sade det ej vara långt till byns landningsplats, beslöt jag
att redan samma dag undersöka densamma. Lemnande mina bärare
i höfdingens hus medtog jag tolkarna och ett par vägvisare från byn
och begaf mig af. Vägen gick åt N 66° V och vårtinder sin första
hälft sandig och hård, men blef sedan lerig och dålig. Med densamma
förenade sig en annan väg från Bungo, som äfven har del i
landningsplatsen. Denna var hög, torr och betäckt med sand. Midt på
platsen stod ett skjul, i hvilket lågo tre stora oljefat tillhöriga
Calabar-köpmännen. Ett par små bäckar utmynnade i creeken, som här
endast var 4—5 m. bred. Som det för tillfallet var ebb, voro de med
en svart, stinkande gyttja betäckta stränderna lemnade torra och likaså
mangroveträdens luftrötter med sina vämjeliga afsondringer. Platsen
var naturligtvis allt för osund att användas till handelsplats, och
der-till låg den, tvärt emot folkets försäkran om motsatsen, mycket långt
från byn, nämligen hela 7,5 km. Vägvisarna hade sagt, att vägen
vore kort, emedan de ansågo det vara bäst för byn, att jag besåg
landningsplatsen, hvilket jag måhända icke skulle gjort, om jag fått
veta, att det var långt. Ofta fann jag folket sålunda med den största
öppenhet, för att icke säga naive tet, ljuga mig midt i ansigtet, utan
att jag kunde finna anledning dertill, så mycket mer som de ungefar
lika ofta talade sanning. Slutligen fann jag, att de alls icke hysa
nigon förkärlek vare sig för sanningen eller lögnen, utan att deras
svar endast bestämmas af hvad de anse vara för sig fördelaktigast.
Då man frågar dem om något, tänka de alltid först efter hvilket
som för dem är bäst att svara. Som exempel derpå kan tjena deras
redan omnämnda uppgift om vägen tili landningsplatsen och den
försäkran de samtidigt gåfvo mig, att vägen till byn Bungo vore mycket
lång; den senare uppgiften förestafvad af deras farhågor, att jag i
annat fall möjligen kunde fortsätta dit samma dag. Som jag sedan
fann, var det dit endast 1,5 km.
Då vi på qvällen återkommo till Bonjari, fingo vi en riklig måltid,
hvarvid bland annat bjöds på ankstek och torkadt antilopkött. Byn
erbjöd mig en get, men jag åfböjde gåfvan, emedan vi ej behöfde den,
och byn dessutom var liten och fattig. Höfdingen visade mig. byns
vackraste qvinua och sade till min förvåning, att hon hade mig att
tacka för det hon ännu fans i byn. På min uppmaning förklarade
han nu, att ett halft dussin Calabarmän dagen förut röfvat henne, för
att taga henne med sig hem, då underrättelsen om min ankomst kom
dem att hals öfver hufvud begifva sig af, utan att gifva sig tid att
medtaga qvinnan, hvilken genom sitt motstånd blef dem allt för hinder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
