Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom deltagare i en fångstförd med ångaren »Viking» till Grön*
lagds ostkust hade Nan sen år 1882 först uppgjort planen, att genom
isen söka uppnå det då som nära nog otillgängligt ansedda landet.
Under nära en månads tid. satt nämligen fartyget fast i isen, och drefs
derunder ofta så nära kusten, att en landstigning ej syntes Nansen förenad
med oöfvervinneliga svårigheter. Aret derpå, efter det Nordenskiöld ut*
fört sin isvandring, togo dessa planer bestämd form, och under den
följande tiden beredde Nansen sig på allt sätt för deras utförande. Planen,
sådan han före sin resa framlade den, var följande: med några af de
lästa och mest uthålliga skidlöpare, som kunde erhållas, skulle han i
böljan af juni fara från Island mot Grönlands ostkust. Om denna ej
kunde nås af fartyget, skulle expeditionen stiga af på isen äå nära land
som möjligt, och sedan söka nå detta med tillhjelp af en lätt båt, som
kunde dragas på medar öfver isen. Till landningsplats borde väljas
trakten omkring Kap Dan, helst den okända sträckan norr derom, och
efter det man kommit upp på isen, borde kursen sättas på Kristianshaab
vid Diskobugten. Det afis tån d, som skulle tillryggaläggas, utgjorde om*
kring 670 km., och detta beräknade Nansen skola medtaga en tid af
icke öfver en månad. Proviant för två månader skulle medföras på
kälkar och expeditionen i öfrigt utrustas på det omsorgsfullaste med led*
ning dels af föregående arktiska färder, dels af den erfarenhet, som dr
Nansen sjelf förvärfvat såsom framstående sportsman och skidlöpare. Det
märkligaste i denna plan är, att Nansen valde ostkusten till utgångspunkt.
Härigenom skulle vinnas den fördelen, att man ej behöfde passera det
is täckta inlandet mer än en gång, hvaremot Nansen naturligtvis ej var
bhnd för den stora fara, som låg deri, att han så att säga för sig afskar
återtåget. Då slutligen den danske mecenaten, etatsrådet Aug. Gamél,
förklarade sig villig att tillskjuta en del af de nödiga medlen, var
expeditionens förverkligande betryggadt. Talrika ansökningar om deltagande
i förden ingingo; efter ett omsorgsfullt val i detta hänseende bestod
expeditionen af:
Dr Fridtjof Nansen, chef född 1861.
Löjtnant O. C. Dietrichson » 1856.
Styrman N. O. Sverdrup > 1855.
Gårdbrukaren Kr. Kristiansen » 1865.
Lappen Ole Ravn a » 1842
» Samuel Bratto » 1861.
Utrustningen gjordes af lättaste och starkaste material. På fem
små kälkar (10 fot långa och 2 fot breda) skulle provianten och det
öfriga bagaget dragas. Till fotbeklädnad anväDdes lappskor; vidare var
man försedd med isbråddar, skidor, kanadensiska snöskor och s. k. truer»
också ett slags snöskor af ovala träramar, sammanbundna med ett flät*
verk af vidjor och afsedda att brukas i djup lös snö). Dertill kommo
tält, sofsäckar af renskinn, kantschuksmadrasser, tåg, bössor, ammunition,
kokapparat för sprit, reservkläder, skidstafvar, vetenskapliga instrument,
snöglasögon m. m. Provianten bestod af pemmikan, lefverpastej, bröd,
chokolad och konserver; dricksvattnet skulle erhållas genom smältning
af snö.
Expeditionens flesta medlemmar foro från Norge direkt till Skotland,
hvaremot Nansen tog vägen öfver Kjöbenhavn och derifrån till Leith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
